97 
i närvarande tid âstadkommit i Förenta staterna. Mynt- 
realisationen hade visserligen delvis blifvit bygd pá försälj- 
ning af bankens kopparförräd, men denna utväghjelpte 
ej längt Den under frihetstiden redan öfverhöfvan 
skuldsatta statskassan behofde for ändamälet ytterligare 
upplâna 1,200,000 holländska gulden och all denna skuld 
blef tryckande. Oaktadt sin rediga uppfattning af frâ- 
gan var Gustaf III just icke heller den man, som prak- 
tiskt förmädde inrätta hushâllningen efter tillgângarne 
uti ett utarmadt rike. Han sâg emellertid klart att 
bankens och statens affärer icke vidare borde med hvar- 
andra sammanblandas, och derföre inrättade han âr 1789 
ett särskildt Riksgäldskontor, som hade att pàrükna 
vissa anslag och borde förmedla skuldens betalning med 
tillhjelp af âtskilliga till bankväsendet hörande kredit- 
operationer. Kassan förstärktes genom utlânade stats- 
kassabiljetter under namn af riksgäldssedlar, hvilka voro 
stälda pâ lâg valor och gâlde i innehafvarnes hand, men 
hvarken inlöstes eller afkastade nâgon ränta, ehuru en 
ringa sâdan först utlofvades. Sedan detta omsättnings- 
medel teinmeligen öfvermättat rörelsen, och riksgälds- 
sedlarnes kurrenta varde fallit i betydlig grad, mâste 
banken âr 1803 ânyo indragas i affären. Den erhöll 
vissa statsanslag och förband sig att inlösa en del af 
riksgâldssedlarne, men gjorde sig derigenom oförmögen 
att infria tillochmed sina egna sedlar. Fôljden deraf 
var att dessa sistnämnda, som representerade specie 
riksdalrar, tidtals icke gälde mer än en tredjedel af det 
iiominela värdet. Efter den under áren 1830 och 1835 
vidtagna nya myntrealisationen, dâ sedlarne âter hegynte 
inlosas, bief deras kursvärde deßnitivt faststiãdt till 
procent. Riksgäldssedlames värde var ännu min- 
dre, ty deraf behöfdes tre riksdaler for att motsvara