14 
metallerna, hvilka mer än nâgon annan förmögenhet 
motsvara bytesförmedlarens nödiga egenskaper. För li- 
qvider om mindre värden har man derjernte gjort bruk 
af andra billigare metaller. 
Under den historiska s. k. jernäldern torde jernet 
säsom en nödig och eftersökt artikel i en eller annan 
form ofta hafva gjort tjenst säsom penningar, och uti 
Sparta ville Lykurgus, att man företrädesvis skulle be- 
gagna sig deraf för detta ändamäl, emedan han, likasom 
socialisten Pierre Leroux i vär tid gjort det, troligen 
ville gifva företräde framför guldet ät jernet, som var 
en besvärligare bytesförmedlare och derigenom förmädde 
hindra öfvertiödiga och skadliga kapitaltillgängar uti 
enskilda individers händer. Hos de öfriga kulturfolken 
i forntiden hade guld och silfver jernte koppar redan 
vunnit intrude i präglad eller opräglad skepnad. I en 
nyare tid har man uti Ryssland gjort törsök att prägla 
mynt af platina, men ehuru denna metall för sin dyr- 
barhet künde vara ganska lämplig dertill, sä har man 
likväl funnit, att dess färg, nära liknande silfrets, som 
lätt kan föranleda en förvexling af myntslagen, likasom 
ock dess egenskap att vara svärt bearbctad, vällar vä- 
sentliga hinder för dess användning. Samma erfarenhet 
tyckes hafva blifvit gjord beträffande nickel, hvaraf äf- 
ven skiljemynt förekomniit och delvis ännu förekomma 
i Belgien. Nägot försök att använda zink tili skilje 
mynt torde väl icke egt rum, bland annat derfüre att 
metallen kan lätt förstöras genom förbränning. 
Den första sjelffallna användningen af metallerna 
säsom penningar var att väga dem, och denna metod har 
ännu under señaste tider blifvit anlitad af Kaliforniens 
guldvaskare, hvilka ofta varit försedda med vigtskälar, 
för att vid liqvider om köpta varor kunna utminutera