105 
Vexeirätten. 
Den speciela vexeirätten är väl icke lika gammal 
som den civila och kriminela rättsordningen, men den har 
likväl fätt sin upprinnelse uti längt förflutna tider, dä 
handeln först började öfver hafven söka aflägsnare kun- 
der, och ganska möjligt är att Fenicierna, frän hvilka 
man ännu har i behäll ett sjörättsligt stadgande, ocksä 
för sina merkantila liqvider haft nägon slags speciel 
rättsordning. Vexeirätten är icke nägon uppfinning, som 
kunnat göras pä ett enda är, och derföre icke fär till- 
skrifvas ärtalet 1181, dä ätskilliga Jiidar, fördrifna frän 
Frankrike, eller de Guibilliner, hvilka blifvit proskri- 
berade i Florens, skulle, säsom nägra päyrkat, infört 
bruket af vexlar. 
Att idén om vexelhandel icke var obekant bland 
Grekerna, finner man bestyrkt genom talaren Isokrates, 
som berättar att en kapitalist Pasión, dä han ville frän 
Pontus tili Grekland öfverföra nägon sin tillgäng, derföre 
emottagit valuta af en viss Stratokies, som deremot 
berättigades att i Pontus lyfta ett motsvarande belopp 
hos Pasions fader, en operation som erkändes vara 
förständig, emedan den frikallade frän nödvändighcten 
att transportera penningar fram och tillbaka öfver det 
af sjöröfvare uppfylda hafvet. Enahanda var förhällandet 
hos Romarne. Uti ett af sina bref begär Cicero bcsked, 
hiiruvida det vore möjligt att genom handelns förmed- 
ling fä en summa penningar tillhanda ät bans son i 
Athen, eller om det vore nödvändigt att skicka med 
ien dit. 
Dessa uppgifter antyda en tillstymmelse till vexel- 
rörelse i mera fullkomnad form, säsom en utväg att 
genom trassering kunna utan remisser af penningar