146

icke  godkännes  i  bolagets  naran  utan  af  enskilda  bolagsmän
  (21  §),  och  dä  trassaten  icke  godkänner  heia
vexelns  belopp  utau  blott  en  del  deraf  (26  §).
Ifall  en  vexei  blifvit  under  förfallotiden  protesterad
för  vägrad  accept,  och  vexelinnehafvaren  enligt  30  §
sökt  betalning  hos  öfverlätare  eher  vexelgifvaren,  behöfver
  protesten  icke  upprepas  efter  förfallodagen  för
vägrad  betalning  (40  §).  För  vexlar,  som  äro  stälda
att  betalas  vid  sigt,  pä  viss  angifven  dag  eil  er  efter  viss
tid  à  dato,  kan  einellertid  eu  särskild  protest  för  vägrad
accept  sällan  blifva  behöflig,  och  vanligen  endast  i  de
fall  dä  vexelinnehafvare,  säsoin  förut  är  sagdt,  vill  emot
sina  fängesmän  göra  anspräk  om  säkerhet  för  vexelns
inlösen  â  förfallodagen.  Annars  kominer  protesten  ofta
att  verkställas  samtidigt  bäde  för  vägrad  accept  och  för
vägrad  betalning,  emedan  den  sista  tidpunkten  för  hvardera ­
  är  sjelfva  förfallodagen,  hvilken  i  afseende  ä  sigtvexlar
  är  den  dag,  dä  dessa  uppvisas  för  att  genast
betalas.  För  att  vara  fullgiltig  skall  protesten  senast
verkställas  ä  andra  dagen  derefter  (40  §).  En  ringa
olikhét  förekoinmer  i  sagde  afseende,  dä  fräga  är  ora
vexlar,  hvilka  skola  betalas  viss  tid  efter  uppvisandet,
ty  för  dem  kunna  accept  och  betalning  icke  pä  en  gäng
begäras.  Det  blir  derföre  i  hvarje  fall  nödigt  att  först
och  särskildt  anraäla  dem  tili  accept,  och  detta  skall
ske  inora  den  tid  som  vexelbrefvet  angifver  eher  lag
i  annat  fall  bestäinmer  (17  och  20  §§).  Har  accepten
dä  blifvit  vägrad  och  protest  deremot  verkstäld,  behöfver
den  sistnämnda  för  vägrad  betalning  följakteligen  icke
upprepas.
Emellertid  är  det  i  nägra  undaiitagsfall  inöjligt
att  here  protester  i  sarama  vexelsak  kunna  blifva  nödvändiga.
  En  särskild  sädan  mäste  tillvägabringas,  ora