189

i.

längt  den  utgör  afskrift  och  hvar  origínala  öfverdragelsema
vidtaga,  äfvensom  hos  hvem  originalvexeln  Annes,  utan  att
likväl  sistnäranda  omständighets  uteslutande  beröfvar  behörigen
  öfverläten  afskrift  dess  vexelkraft.
§  66.
Hvarje  pä  vexelafskrift  befintlig  originalöfverlätelse
förbinder  indossanten  tili  enahanda  ansvarighet,  som  om
den  vore  pä  origínala  vexeln  tecknad.

§  67.
Hvar,  som  originalvexeln  förvarar,  är  skyldig  att  utlemna
  densamma  tili  den,  som  visar  sig  vara  rättmätig  innehafvare
  af  en  med  öfverlätelse  försedd  afskrift  deraf.
Förhälles  hufvudskriften;  vare  innehafvaren  af  afskriften
berättigad  att,  sedan  han  protesterat  för  vägradt  utlemnande,
  anställa  âtergângstalan  mot  de  öfverlätare,  hvilkas
originalöfverlätelser  Annas  pä  afskriften.
§66.
Förkommer  godkänd  vexel;  eger  den,  som  densamma
förlorat,  att  hos  domstolen  i  betalningsorten  göra  ansökning
  om  vexelns  dödande  samt  tillika  inlemna  afskrift  af
samma  vexel  eller  sädan  uppgift  om  dess  innehäll,  som
Ratten  pröfvar  nödig  för  vexelns  säkra  igenkännande.  Visar ­
  han  sannolik  anledning  att  vexeln  verkligen  förkommit,
varde  offentlig  stämning  af  Hätten  utfärdad,  ä  dess  dörr
anslagen  och  uti  landets  allmänna  tidning  tre  gànger,  minst
fjorton  dagar  mellan  hvarje  ging,  införd  samt  innehafvaren ­
  af  vexeln  derigenom  kallad  att  den  vid  Hätten  uppvisa
  inom  ir  och  dag  efter  det  stämningen  sista  gingen
varit  uti  tidningen  införd,  om  vexeln  di  var  förfallen,  men
eljest  inom  ir  och  dag  frin  förfallotiden.  Blifver  ej