14

metallerna,  hvilka  mer  än  nâgon  annan  förmögenhet
motsvara  bytesförmedlarens  nödiga  egenskaper.  För  liqvider
  om  mindre  värden  har  man  derjernte  gjort  bruk
af  andra  billigare  metaller.
Under  den  historiska  s.  k.  jernäldern  torde  jernet
säsom  en  nödig  och  eftersökt  artikel  i  en  eller  annan
form  ofta  hafva  gjort  tjenst  säsom  penningar,  och  uti
Sparta  ville  Lykurgus,  att  man  företrädesvis  skulle  begagna
  sig  deraf  för  detta  ändamäl,  emedan  han,  likasom
socialisten  Pierre  Leroux  i  vär  tid  gjort  det,  troligen
ville  gifva  företräde  framför  guldet  ät  jernet,  som  var
en  besvärligare  bytesförmedlare  och  derigenom  förmädde
hindra  öfvertiödiga  och  skadliga  kapitaltillgängar  uti
enskilda  individers  händer.  Hos  de  öfriga  kulturfolken
i  forntiden  hade  guld  och  silfver  jernte  koppar  redan
vunnit  intrude  i  präglad  eller  opräglad  skepnad.  I  en
nyare  tid  har  man  uti  Ryssland  gjort  törsök  att  prägla
mynt  af  platina,  men  ehuru  denna  metall  för  sin  dyrbarhet
  künde  vara  ganska  lämplig  dertill,  sä  har  man
likväl  funnit,  att  dess  färg,  nära  liknande  silfrets,  som
lätt  kan  föranleda  en  förvexling  af  myntslagen,  likasom
ock  dess  egenskap  att  vara  svärt  bearbctad,  vällar  väsentliga
  hinder  för  dess  användning.  Samma  erfarenhet
tyckes  hafva  blifvit  gjord  beträffande  nickel,  hvaraf  äfven
  skiljemynt  förekomniit  och  delvis  ännu  förekomma
i  Belgien.  Nägot  försök  att  använda  zink  tili  skiljemynt ­
  torde  väl  icke  egt  rum,  bland  annat  derfüre  att
metallen  kan  lätt  förstöras  genom  förbränning.
Den  första  sjelffallna  användningen  af  metallerna
säsom  penningar  var  att  väga  dem,  och  denna  metod  har
ännu  under  señaste  tider  blifvit  anlitad  af  Kaliforniens
guldvaskare,  hvilka  ofta  varit  försedda  med  vigtskälar,
för  att  vid  liqvider  om  köpta  varor  kunna  utminutera