55

\aro  och  verkan,  sa  böra  äfveii  lifförsäkrings-poliseriia
eihalla  en  plats  ibland  de  inedel,  hvilka  förmä  höja  och
stärka  bäde  den  enskilda  och  den  allinänna  krediteu.

Särskilda  organer  för  kreditens  förmedling.
Sähinge  arbetsfördelningen  befaim  sig  i  första  stadiet
  at  sin  utveckliiig,  behöfdes  ännu  icke  nägra  särskilda ­
  organer  för  att  förinedla  omsättniugen  einellan
pioducent  och  konsument.  De  kände  ofta  hvarandra
och  künde  lätt  utjemna  sina  liqvider.  Hade  man  nagot
att  ahäta  tili  okünda  kunder  pä  läugre  afständ,  begagnade ­
  man  sig  af  periodiskt  äterkommande  marknader,
der  ett  större  antal  pä  en  gäng  närvarande  köpare  och
saljare  genom  inbördes  medverkan  lätt  künde  erhälla
ett  sädant  gemensamt  résultat  af  samteliga  byten,  att
enhvar  fick  jivad  han  behöfde.  Samma  résultat  upplyste,
luiu  man  tili  nästa  marknad  borde  anordna  sin  produklon
  ör  att  finna  afnäinare.  Smäningoin  blefvo  städerua
stäende  marknader,  och  deras  torg  motsvarade  den  modernare
  tidens  börsar.  Derjemte  kommo  tili  ständ  särskilda ­
  handelshus,  hvilka  förmedelst  egna  kapitaler  eller
genom  kreditoperationer  künde  förse  sig  nied  ett  stäende
fôrmà  fí  ^^Grfrägade  artiklar.  Var  lagret  ofullständigt,
rel  if  ^  ^  dessa  trafikanter,  tili  följd  af  sina  vidsträcktare
I  battre  an  konsumenterna  sjelfva,  anskaffa  det
^  sälunda  kom  den  direkta  gemenskainoducenter
  och  konsumenter  mer  och  iner
blef  der  den  künde  vara  möjlig,
Trnfib  ^  kostnadens  skull  oskäligt  att  anlita  den.
an  einas  förmedling  medförde,  oaktadt  deras  sär-