att  utgifva  kreditbiljetter,  en  förmän  som  lagarne  vanligen
  gjort  beroende  af  särskilda  vilkor  och  medgifvanden.
I  öfrigt  kan  rörelsen  i  samteliga  banker  omfatta  alla
slags  operationer,  som  ega  gemenskap  med  läne-  eller
vexelkrediten,  men  den  arbetsfördelning,  hvilken  här  liksom
  i  andra  affärsgrenar  gjort  sig  mer  och  mer  gallando,
har  äfven  separerat  deras  verksamhet,  sä  att  enskilda
banker  numera  syssla  företrädesvis  med  nägon  eller
nägra  vissa  operationsgrenar.
Lika  obetydlig  som  börsarnes  är  bankernas  första
upprinnelse.  De  hafva  erhällit  sitt  namn  af  de  bänkar
eller  smä  bord,  som  vexlarena  i  Italien  {tabellarii\  banquieri)
  fordern  begagnade,  dä  de  pä  torgen  vexlade  emot
hvarandra  olika  myntsorter.  Om  skuldförbindelser,  hvartill
  rörelsen  künde  föranleda,  af  dem  icke  fullgjordes,
bröt  man  sonder  deras  bänk  {banco  rotto),  och  detta
konkursförfarande  var  bäde  mindre  omständligt  och  mindre
  olycksbringande  än  vär  tids  mera  storartade  bankrupter.
  Nutidens  banker  hafva  emellertid  icke  fàtt  sitt
upphof  i  omedelbar  utvecklingsföljd  ur  donna  vexelhandel,
  utan  en  särskild  anledning  har  närmast  framkallat
deras  inrättande.  Försatt  i  financiei  förlägenhet  genom
ett  krig  hade  den  Venetianska  republiken  i  medlet  af
12:e  ärhundradet  upptagit  ett  län,  für  hvilkct  fordringsegarena
  berättigades  att  göra  sig  betalda  genom  vissa
statsinkomster.  Uppbördeii  och  de  influtna  medien  underkastades
  gemensam  förvaltning,  och  sedan  tvâ  nya  krig
ytterligare  föranledt  tvâ  nya  län  och  tvâ  enahanda  förvaltningsbolag,
  blefvo  kassorne  omsider  förenade  tili  en
gemensam  anstalt,  som  bunt  namn  af  Venedigs  bank
och  egt  beständ  intill  republikens  fall  är  1797.  Medeltidens
  osäkra  kreditväsende  och  särskildt  äfven  förbudet
  att  beräkna  ränta  pä  försträckningar  künde  icke