105

Vexeirätten.
Den  speciela  vexeirätten  är  väl  icke  lika  gammal
som  den  civila  och  kriminela  rättsordningen,  men  den  har
likväl  fätt  sin  upprinnelse  uti  längt  förflutna  tider,  dä
handeln  först  började  öfver  hafven  söka  aflägsnare  kunder,
  och  ganska  möjligt  är  att  Fenicierna,  frän  hvilka
man  ännu  har  i  behäll  ett  sjörättsligt  stadgande,  ocksä
för  sina  merkantila  liqvider  haft  nägon  slags  speciel
rättsordning.  Vexeirätten  är  icke  nägon  uppfinning,  som
kunnat  göras  pä  ett  enda  är,  och  derföre  icke  fär  tillskrifvas
  ärtalet  1181,  dä  ätskilliga  Jiidar,  fördrifna  frän
Frankrike,  eller  de  Guibilliner,  hvilka  blifvit  proskriberade
  i  Florens,  skulle,  säsom  nägra  päyrkat,  infört
bruket  af  vexlar.
Att  idén  om  vexelhandel  icke  var  obekant  bland
Grekerna,  finner  man  bestyrkt  genom  talaren  Isokrates,
som  berättar  att  en  kapitalist  Pasión,  dä  han  ville  frän
Pontus  tili  Grekland  öfverföra  nägon  sin  tillgäng,  derföre
emottagit  valuta  af  en  viss  Stratokies,  som  deremot
berättigades  att  i  Pontus  lyfta  ett  motsvarande  belopp
hos  Pasions  fader,  en  operation  som  erkändes  vara
förständig,  emedan  den  frikallade  frän  nödvändighcten
att  transportera  penningar  fram  och  tillbaka  öfver  det
af  sjöröfvare  uppfylda  hafvet.  Enahanda  var  förhällandet
hos  Romarne.  Uti  ett  af  sina  bref  begär  Cicero  bcsked,
hiiruvida  det  vore  möjligt  att  genom  handelns  förmedling
  fä  en  summa  penningar  tillhanda  ät  bans  son  i
Athen,  eller  om  det  vore  nödvändigt  att  skicka  medien ­
  dit.
Dessa  uppgifter  antyda  en  tillstymmelse  till  vexelrörelse
  i  mera  fullkomnad  form,  säsom  en  utväg  att
genom  trassering  kunna  utan  remisser  af  penningar