,
mt

iro av det slag, att de nu eller framdeles kunna väntas tillföra staden
större eller mindre inkomster. |
Bland de produktiva tillgångarna märkas först och främst affärsverkens.
som 1929 bokfördes till sammanlagt 70.4 milj. kr. Dessa giva full förräntning.
 Slakthus och saluhallar, bokförda till 9.4 milj. kr., kunna däremot
icke fullt förränta det i dem investerade kapitalet.
Vidare återfinnas bland de produktiva tillgångarna 49.9 milj. kr. i »Bostadshus
 m. fl. fastigheter», 24.3 milj. kr. i »Lantegendomar, trädgårdsstäder
 m. m.» och 123.6 milj. kr. i »Gaturegleringsaffären». Vad bostadshusen
oeträffar, får man väl antaga, att dessa giva nödig förräntning. Betydligt
mera tveksamt ställer det sig beträffande de tvenne övriga tillgångsposterna,
 Posten »Lantegendomar, trädgårdsstäder» m. m. representerar dels värdet
 av den stadens tomtmark, som exploaterats i trädgårdsstäderna, dels av
den tomtmark, som ännu icke tagits i anspråk för exploatering. Denna senare
 del lär, sedan vissa mindre inkomster avdragits, kosta staden ca. 4 2
om året. I den mån den exploateras, kommer visserligen förräntningen och
amorteringen av däri investerat kapital att överflyttas på tomträttsinnehavarna.
 Med de väldiga tomtområden, som staden för närvarande äger, kommer
 det emellertid att dröja många decennier, innan en sådan exploatering
kan fullföljas. Under mellantiden belastas skattebetalarna med tomtinnehavens
 förräntning och amortering. Hela lantegendomsaffären och den
lärmed sammanhängande exploateringsverksamheten saknar emellertid fullständigt
 affärsmässig redovisning, ett förhållande, som omöjliggör ett bedömande
 av dess verkliga räntabilitet.
Samma är förhållandet med gaturegleringsaffären. Det är omöjligt
att avgöra om gaturegleringsfastigheterna, som bokförts till 123.6 milj.
kr., komma att i framtiden åt staden ge igen det däri placerade kapitalet.
Det är sannerligen på tiden att nu nämnda allvarliga brister i stadens
redovisning med det snaraste rättas till.
Hamnväsendets anläggningar bruka betraktas som ett mellanting mellan
 produktiva och improduktiva tillgångar. De stå i 1929 års räkenskaper
 upptagna till 96.9 milj. kr., av vilka enbart på frihamnen och Hammarbyleden
 jämte tillhörande hamn- och kranutrustning o. dyl. komma
2a. 60 milj. kr. Hamnens driftsöverskott räcker emellertid icke till att
förränta mer än en del av denna summa.
Slutligen äro 117.4 milj. kr. av de bokförda tillgångarna att anse som
rent improduktiva i den meningen, att de icke giva någon avkastning.
Det är visserligen sant, att mot räntan å de lånemedel, som häri ingå,
svarar en sparad hyresutgift och i andra fall en vunnen nytta av annan
än direkt ekonomisk art. Men det måste dock ihågkommas, att stadens skattepetalare
 varje år en lång tid framåt få betala högst betydande belopp för
amortering och förräntning av hithörande lånemedel. Av de improduktiva
tillgångarna falla de större beloppen på förvaltningsfastigheter (36.4 milj.
kr.), sjukhus (26.4 milj. kr.) och folkskolor (25.1 milj. kr.).
Om man till sist ser efter hur stort belopp i produktiva tillgångar, som
svarar mot stadens skulder, år 1929 383.4 milj. kr, så finner man
att detta utgör 356.0 milj. kr. Läggas härtill hamnens tillgångar, 96.9 milj.
kr., erhålles ett belopp av 452.9 milj. kr. Även om dessa tillgångars avkastning
 icke kan antagas helt räcka till att täcka de årliga lånekostnaderna,
 skulle alltså skulderna dock På papperet i stort sett kun-