Näringarnas förkovran — enda grundvalen för en i längder
fruktbärande kommunalpolitik.

Det är emellertid på tiden, att de styrande inom Stockholms stad komma
till klarhet om att näringslivets inkomster icke äro en källa, ur vilken mar
ostraffat kan ösa hur mycket som helst. Särskilt i depressionstider sådans
som de nuvarande är det av vikt, att denna enkla sanning står klar för var
och en. Näringarna — handel, sjöfart och industri — äro den grundval, på
vilken hela den kommunala verksamheten ytterst vilar. Det är tack vare dem
som stadens medborgare i sista hand få sin bärgning, det är på storleken
av näringslivets överskott, som stadens hela ekonomi står och faller. Försvåra!
man den produktiva verksamheten genom en alltför rundhänt kommunal ut
siftspolitik med ty åtföljande höjda skatter, minskas också möjligheterna til
fortsatt ekonomiskt framåtskridande. Men verkningarna härav drabba all
stadens invånare, icke endast de stora, utan även och i kanske ännu högr:
srad de mindre inkomsttagarna. En skärpt beskattning motverkar möjlig
heterna att skapa ökat välstånd åt alla och undergräver den enda hållbara erun
den för en i längden fruktbärande kommunalpolitik.
Må de personer ur olika politiska partier, som efter stadsfullmäktigevale
komma att bestämma om stadens utgifter, nogsamt besinna detta. Må de )?
bandling visa sig förstå, att ansvaret för vården om stadens ekonomi icke
endast sträcker sig till den allra närmaste framtiden. Den som wverkligen will
i längden befordra kommunens och dess wnvånares gemensamma bästa, måste
också, oberoende av partuntressen, bedöma varje fråga från den utgångspunk
ten, att den kommunala standarden måste baseras på en genom åren hållbm
ekonomisk grund