6

DEN  EKOXOMLSKA  UTYECKLINGEN.

kunna  nägra  familjeniedlenmiar,  om  förhallandena  äro
gyiisaninia,  sla  sig  iied  i  närhetGii  och  idka  akerbruk
tülika  med  boskapsskötseln.  Pa  detta  satt  kunna  vi
tänka  oss,  att  herdclifvet  gradvis  och  i  fbljd  af  de  yttre
förhällanden,  hvarunder  människan  arbetar,  öfvergar  i
akerbrukarens  mera  ordnade  och  därior  mera  gifvande
ekonomislia  värksamhet
Akerbruksidkarnes  Standpunkt  kännetecknas  framför
  alt  af  en  ännu  hogre  grad  af  ordning  och  plan  i
heia  den  invecklade  värksamhet,  som  människan  utöfvar
  for  tillfredsställandet  afsinabehof.  Den  tid,  som
âtgâr,  innan  skörden  mognar,  är  ganska  lang,  men  vid
skördetidens  slut  erhäller  äkerbrukaren  ett  betydligt  forrad ­
  lifsförnödenheter.  Han  mäste  därför  inrätta  heia
lifvet  efter  en  viss  bestämd  plan,  beräkna  den  förbrukning,
  hau  under  det  kommande  äret  behöfver,  och  rätta
sitt  arbete  därefter.  Under  de  föregäende  periodcrna,
i  synnerhet  pä  jägarens  stadium,  var  det  mera  ett  lif
»ur  band  i  mun»,  som  ordspräket  säger.
Betydelscn  af  personlig  egendom  kommer  under
denna  period  af  utvecklingen  att  tillväxa,  i  det  att
eganderätt  äfven  öfverflyttas  tili  den  odlade  jorden.
En  familj,  som  uppodlat  ett  stycke  jord,  anser  sig  som
égaré  därtill,  och  det  blir  en  naturlig  sak,  att  familjens
  eher  stammens  skilda  individer  biträda  hvarandra
i  att  skydda  skörden  mot  inkräktarc  och  i  att  hindra
andra  trän  att  begagna  sig  af  de  uppodladc  jordstyckena.
Betydelsen  af  människornas  gemensamma,  sins  emellan
  fördelade  arbete,  blir  allt  större.  Inom  äkerbruket
förekomma  ganska  manga  olika  slags  sysselsättningai',
hvilka  iördelas  mellan  det  trän  början  fataliga  samfundet.
Kapitalet  tillväxer,  d.  v.  s.  alla  slags  törnödenhe-