DEN  KKONOMIBKA  UTVECKLINGEN.

i

ter,  genom  hvilkas  anvandande  maDiiiskans  arWte  blir
mera  gifvande,  blifva  betydligt  Here,  och  manniskan  flir
ocksâ  tid  att  uttanka  battre  arbetsmetoder  och  anskaffa
battre  redskap  och  husgerad  af  alla  slag.
Akerbruket  ar  dessutom  rent  af  en  iorutsattning
for  industriens  eller  storslojdens  utveckling.  Inom  de
mera  enkla  fbrhallandena  j)â  de  tre  forsta  stadierna  forfîirdigas
  de  flesta  hnsgerâdsartiklar  af  familjens  medlemmar
  och  af  slafvarna,  men  när  samhãllet  viixit  mera,
dâ  â  ena  sidan  antalet  individer  betydligt  tillvaxt,  och
á  den  andra  hvar  och  en  enskilds  behof  blifvit  ofantligt
  talrika  och  olikartade,  kommer  det  helt  naturligt
att  intrâífa,  att  somliga  samhâllsindivider  lâmna  det  arbete,
  som  afser  frambringandet  af  lifsmedel,  och  egna
sig  at  tillvärkandet  af  olika  slags  saker,  som  âkerbrnkarna
  behôfva.  Dà  dessa  alstra  mera  lifsíbrnõdenheter
an  de  haíva  behof  af,  anvanda  de  sitt  ofverskott  for
att  till  by  ta  sig  resultatet  af  de  forras  arlx‘te.  När  pâ
detta  sâtt  af  ctt  belt  folk  endast  en  del  bearbetar  ¡orden
och  anskaff  ar  lifsmedel,  och  en  annan  med  kapitalets
tillhjâlp  tillvarkar  alia  redskap,  bohagsting  m.  m.,  som
mânniskan  pâ  det  narvarande  stadiet  har  behof  af,  saga
vi,  att  ctt  sâdant  folk  star  pâ  den  högsta  ekonomiska
Standpunkten  :  den  industriella.
\  id  betraktandet  af  detta  stadium  kunna  vi  fbrst
och  fnimst  lägga  marke  tili,  huru  invecklade  förlmllandena
  hafva  blifvit.  Det  är  har  svararc  att  se  sammanhangct
  mellan  människans  behof  och  det  arbetc,  hon
utför.  Pä  de  lägre  stadierna  blefvo  de  mänskliga  beim ­
  fven  tillfredsstälda  direkt  af  bennes  arbetes  résultat.
Kn  jägare  t.  ex.  skjuter  ett  djur  och  stillar  sin  hunger
me&lt;l  dess  kött;  en  herdefamilj  eller  en  âkerbruksid-