8

DEN  EKONOMISKA  I^rVECKLINGEN.

kande  stam  lefVa  direkt  pa  alstren  af  det  egna  arbeitet. ­
  Sa  är  icke  förhallaiidet  pa  det  närvarande  stadiet.
  Människan  arbetar  icke  nu  ined  sitt  eget  behof
omedelbart  for  ögonen.  Det  är  medelbart,  soni  bennes
behof  tillfredsställas  genom  bennes  arbete.  Arbetsdelningen
  är  pä  detbi  stadium  sä  längt  drifven,  att  bvar
ocb  en  individ  i  sainfundet  utfor  ett  visst  bestämdt
arbete,  förfardigar  vissa  bestämda  saker  eller  gör  sambället
  eller  enskilda  individer  vissa  bestämda  tjänster,
och  genom  detta  arbete  erbäller  en  bvar  sitt  u]&gt;pebälle
pä  sä  sätt,  att  genom  byten  (eller  köp,  som  icke  är
nagot  annat  ün  ett  slags  byte)  de  fornödenbeter,  som
en  bvar  behöfver,  komma  i  forbrukarnes  bänder.  Kapitalet
  spelar  pä  denna  Standpunkt  en  rol  af  vida  större
vigt,  än  hvad  fallet  varit  pä  nägon  af  de  föregäende.
För  frambringandet  af  de  enklaste  förnödenbeter  användas
  nu  mera  redskap  ocb  maskiner  i  mängd,  bvarigcnom
  ett  sä  storartadt  produktionsresultat  ernäs,  att
kostnaden  för  bvarje  enskild  produkt  minskas.  Hur  ofantligt
  mycket  dyrare  maskiner  användas  icke  nu  vid  anskaffandet
  ocb  bearbetandet  af  järnet  mot  förr,  ocb  dock  äro
järnvaror  nu  mycket  billigare,  än  bvad  fallet  var  under
de  tider,  dä  produktionsmctodcn  var  enklare.  De  samlade
  förräden  äro  nu  sä  stora,  att  människau  icke  beböfver
  ett  omedelbart  résultat  af  sitt  arbete,  utan  hon
kan  nedlägga  betydande  arbetskraft  pä  sädant,  som  icke
lämnar  nägon  omedelbar  afkastning,  men  som  i  en  närmare
  eller  aflägsnare  framtid  gifver  benne  i  rikt  mätt
igen  bennes  nedlagda  moda  ocb  umsorg.  Människau
bar  sälunda  lärt  sig  att  icke  inskränka  sin  umsorg  och
omtanke  tili  den  allra  närmaste  tiden,  utan  ju  mera
utvecklingen  skridit  framät,  och  ju  mera  bon  af  de  sam-