XATIONALEKOXOMIKENH  HECItEM'  13
icke  inskränker  sig  endast  tili  ekonomiska  fragor.  Äfven
  inom  annan  värksamhet,  som  människan  utöfvar,
söker  hon  största  möjliga  résultat  med  minsta  anstränguing
  och  uppoftring.  Detta  är  en  sä  själfklar  sak,  att
dess  omnämnande  möjligen  förefaller  öfverflödigt.  Oni
en  person  kan  köpa  en  vara  tor  en  krona,  betalar  han
icke  tvâ;  om  lian  behöfver  lyfta  en  tiing  borda  och  har
tili  sitt  förfogande  en  inaskin,  använder  han  den  och
bfveranstränger  icke  sina  krafter.  Heia  den  ekonomiska
utvecklingen  hvilar  pa  och  star  i  öfverensstämmelse
nied  den  ekonomiska  principen.  Sä  smäningom  har
människan  kommit  tili  erfarenhet  om  fbrdelarna  af  sammanslutning,
  af  gemensamt  arbete,  af  användande  af
kapital  och  nedläggande  af  arbete  darpá.  Uesultatet  af
arbetet  blir  därigenom  bättre,  och  det  är  i  toljd  häraf,
fbljande  minsta  medlets  lag,  säsoni  den  ekonomiska
principen  ocksä  kallas,  som  den  ekonomiska  värksambeten
  utvecklats  trän  de  primitiva  enkla  formerna  tili
iiutidens  högt  utvecklade  och  sammansatta.
Man  indelar  nationalekonomiken  i  fyra  hufvudafdelningar:

1)  Läran  om  Produktionen  eher  frambringandet  af
de  ekonomiska  fornödenheterna.
2)  liäran  om  cirkulationcn  eller  omsättningen  af  de
ekonomiska  förnödenheterna,
3)  Liiran  om  distributionen  eller  fordelningen  af  de
ekonomiska  förnödenheterna.
4)  Läran  om  konsumtionen  eller  forbrukningen  af
de  ekonomiska  förnödenheterna.
Under  närvarande  forhällanden  frambringar  en  hvar
genom  sitt  arbete  förnödenheter  af  öfvervägande  ett
slag;  i  toljd  häraf  har  utbytet  af  de  olika  förnödenhe-