BEIIOF  (X  H  FÜIîNÔDEMŒTEIÎ.  17
att  pry  (la  sin  kropp  medelst  tatuering  och  tager  sitt
uttryck  i  dans,  enkel  musik  in.  m.  Frân  denna  olietydliga
  böijan  anda  upp  till  nutidens  hogsta  former  af
skön  konst,  sâsom  musik,  poesi,  hildhuggar-  och  mâlarkonst,
  o.  s.  V.,  ãr  det  en  och  samma  sak,  som  varit
den  drifvande  krafteu,  namligen  begäret  efter  det  behugliga
  och  nqjsamma.  llehofven  hafva  forandrats  liksom
  medien  att  tillfredsstiilla  dem.  Kn  växelvärkan
cger  rum  mellan  dessa  bägge,  sâ  att  ett  hôgt  utbildadt
konstsinne  lios  hela  folket  framkallar  en  mera  utbildad
konst,  liksom  en  skapande  människoande,  som  i  konstwppíattning
  star  öfver  sin  samtid,  höjer  ett  folks  konstsinne ­
  genom  de  njiitningar,  hau  skänker.
Af  stör  betydelse  for  ett  folks  allmänna  välstäml
«r,  att  dess  behof  aro  kräftigt  utvecklade.  Enligt  den
gängse  fbreställningen  ligger  det  en  olycka  dari  att
i)ehofven  aro  starka  och  olikartade,  men  betrakta  vi
fòrhâllandet  niirmare,  inse  vi  utan  svarighet,  att  dari
intet  ondt  kan  ligga.  Utan  tvifvel  iir  det  en  olycka,
«tt  ett  mindre  antal  individer  inom  samhället  hafva
behof  (och  ta  dessa  behof  tillfredsstiilda)  af  njutninsom
  icke  komma  det  stora  flertalet  tili  del,  att  i
^bljd  af  sociala  förhallanden  samhället  är  deladt  i  tvä
klasser  med  sä  vidt  skilda  behof,  att  de,  som  tillhöra
t&gt;hka  klasser,  manga  ganger  icke  första  hvarandra.  Detta
hör  ovilkorligen  tili  kiilturens  skuggsidor.  Men  att  ett
heit  folk  har  starka  och  högt  utvecklade  behof  är  i  allinänliet
  1  ördelaktigt,  da  sadaiia  starka  behof  oftast  äro
Btföljda  af  lust  och  kraft  att  tillfredsställa  dem.  En
&lt;‘iiskild  individ  i  ett  samhälle,  som  har  inskränkta  behot,
  har  därutinnan  en  vigtig  fördel  framför  öfriga  individer, ­
  ty  hau  har  lätt  att  inskränka  sig  och  spara,
2