1

18

BEHOF  OCH  FÖRNÖPENHETE1{.

liier  än  andra,  livilkas  kraf  pa  lifvet  äro  kraftigare,  men
om  detta  är  lians  enda  företräde,  är  därmed  föga  viinnet.
  Forst  da  denna  själfbeherrskning  ätföljes  af  energi
och  kraft,  sä  att  han  icke  sparar  under  en  tid  for  att
lättjas  linder  en  annan,  utan  hans  sparande  har  ett  högre
mäl,  har  han  utsigt  tili  en  lyckligare  framtid.  Likasa
i  folkens  hushällning.  I)et  är  icke  sagdt,  att  ett  folk
med  snia  och  inskränkta  behof  är  rikt  och  lyckligt.
Vildarna  skulle  da  sta  franiför  de  civiliserade  folken  i
allmän  vähnaga.  De  starka,  lifskraftiga  behofven  medföra
  en  till  värksainhet  äggande  kraft,  soin  oftast  inöjliggör
  en  högre  grad  af  välständ.
Behof,  soin  utan  möda  och  ansträngning  tillfredsställas,
  hafva  en  förslappande  invärkan,  hvilken  kan
medföra  folkets  fullständiga  undergäng.  Sa  var  fallet
med  romrarna.  De  hade  genom  eröfringar  förvärfvat
oerhörda  rikedomar,  hvilka  hade  ytterst  menlig  invärkan
pä  deras  arbetskraft.  Pa  samma  gang  som  njutningslystnaden
  stegrades,  slappades  arbetskraften.  Däri  torde
främsta  orsaken  tili  deras  undergäng  vara  att  söka.
*  *
*

Med  föDiödenhetcr  förstä  vi  de  medel,  hvarigenom
de  mäuskliga  behofven  tillfredsställas.  Da  behofven
hafva  blifvit  sä  ytterligt  inveckladc  och  talrika,  följer
med  nodvändighet,  att  förnödenheterna  äro  mängfaldiga
och  olikartade.  Man  indelar  förnödenheterna  i  fria  och
ekonomishtt.  Vnu  äro  sädana,  som  människan  utan  uppoffring
  eher  annan  ansträngning  än  som  kräfves  for
själfva  besittningstagandet  kan  förvärfva  sig;  ckononiiakd