BEHOF  OCU  FÖRN()I&gt;?:NnETKR.

19

kalia  vi  sâdana,  som  eudast  genom  ett  bestämdt  arbeie
eller  genom  uppoflPring  (d.  v.  s.  genom  att  afsta  frán  andra
  fornödenheter)  kunna  förvärfvas.  Fria  förnödenheter
äro  t  ex.  luft,  dricksvatten  i  källor  och  sjöar  m.  m.
Skilnaden  mellan  fria  och  ekonomiska  fornödenheter
visas  hast  af  att  de  fria  fömödenheterna  icke  kunna
hlifva  eller  under  närvarande  forhallanden  icke  äro  foremal
  för  eganderätt.  Solljus,  solvärme,  luft,  anblicken
af  naturen  m.  m.,  alt  sädant  har  människan  behof  ai‘
men  sädant  blir  icke  föremäl  för  eganderätt.  Ute  pä
landet  nekas  ingen  att  släcka  sin  törst  ur  källan.  Där
är  dricksvattnet  en  fri  förnödenhet,  men  vattnet  kan
göras  tili  föremäl  för  eganderätt.  Om  en  folkrik  stad
nppväxer  omkring  källan,  kommer  sannolikt  egaren  af
tomten  att  för  begagnandet  af  källan  kräfva  en  viss  af-K'ft,
  hvurför  vattnet  i  dettij  señare  fall  blir  en  ekonomisk
  förnödenhet.
De  ekonomiska  fömödenheterna  äro  af  mänga  slag.
Människan  behöfver  icke  allenast  yttre  föremäl.  Denn  es
behof  kräfva  ocksä  sä  väl  tjänster  trän  hennes  medmänniskors
  sida  som  ocksä  vissa  förhällanden  till  dem.  Hon
behöfver  köpmannens,  lärarcns,  läkarens  m.  fl.  tjänster,
och  dä  hon  icke  kan  erhälla  dessa  utan  uppofl'ring,  räkna
'  i  dem  tili  de  ekonomiska  fömödenheterna.  Men  det
är  icke  nog  härmed.  Förnödenheter  gilvas,  som  det  är
«värt  att  räkna  vare  sig  tili  ting  eller  tjänster.  I^ät  oss
t'*ga  ett  exempel!  (Jm  nägon  gör  en  nyttig  uppfinning,
bau  han  pä  den  taga  patent,  hvarigenom  han  kommer  i
ett  särskildt  förmänligt  förhällande  tili  allmänheten.  I
bändeise  han  nu  icke  själf  har  häg  att  Wgagna  sig  af  denna
patenträtt,  kan  han  sälja  den  ät  en  person,  som  behöfver
nagot  att  nedlägga  sin  arbetskraft  och  ett  kapital  pä.