2G

OM  AllBKTET  SOM  l'KODUKTIOXSFAKTOR.

Vi  komnia  nu  till  frâgan  oin  arbetets  produktivitet,
d.  V.  s.  till  tragan  oni  hvilket  arbete  värkligen  är  íranibringande.
  Den  na  fraga  star  i  det  narinaste  saniinanhang
  med  sporjsraâlet  om  rikedoniens  natur  och  vasende;
ty  ju  mer  arbete,  soni  värkligen  är  produktivt,  desto
större  mäste  det  allinänna  välständet  vara.  I  den  na
fraga  hafva  ytterst  olika  ineningar  varit  berrskande.
dag  vill  i  största  korthet  bär  framställa  nägra  drag  af
nationalekonomiens  historia,  bvilka  äro  inyeket  belysande
för  ntredningen  af  den  na  sak.
Frägan  om  ett  lands  välständ  oeb  rikedom  Imrjade
af  statsmännen  att  uppmärksammas,  da  det  gälde  att
skatfa  sä  stora  inkomster  som  miyligt  tili  statskassan.
Den  första  mera  systematiska  lära,  bvars  satser  vunno
större  spridning,  var  den  franske  ministem  (.olberts;
ban  betraktade  penningar  oeb  ädla  metuller  som  nationalrikedom,
  bvarför  man  genom  sädana  ätgärder,  som
drogo  sä  mycket  penningar  som  möjligt  tili  landet,
oeb  som  bindrade  penningar  att  strömma  nt  trän  det
samma,  i  bog  grad  ansägs  befordra  ett  lands  materiella
välständ.  Denna  uppfattning  bade  tili  följd,  att  bandel
oeb  sjöfart  tramför  andra  näringsgrenar  nppmuntrades.
Dä  de  euroj)eiska  ländern  a  icke  i  albnänbet  bafva  nägon
större  tillgäng  pä  ädla  metal  1er,  sökte  bvarje  land  att
genom  att  sälja  mera,  än  som  köptes  in,  föröka  landets
förräd  af  guld  oeb  silfver.  Tullar,  t.  o.  m.  ut-  oeb  införselförbud,
  voro  oeksä  konsekvenser  af  denna  lära.
Att  guld  oeb  silfver  icke  ensamma  ntgöra  rikedom,  inses
bäst,  om  vi  tänka  oss  en  person  försatt  pä  en  obebodd  ö.
Hur  föga  gagn  bar  icke  bau  af  guld  oeb  silfver!
Dessa  metaller  äro  icke  direkt  tjänliga  för  tillfredsställandet
  at  alla  de  mänskliga  behofven;  endast  under