OM  ARHETET  SOM  PRODUKTIONSFAKTOK.

27

närs'arande  förhallanden,  da  det  Annes  niänniskor,  soin
äro  villiga  och  ega  förniäga  att  tillbyta  sig  gnld  och
silfver  mot  lifsförnödenheter  ra.  in.,  ar  den  rik,  som
cger  öfverflöd  harpa.  (Jin  gnld-  och  silfvermängden  ökas
i  ett  land,  har  detta  tili  följd,  att  andra  varor  stiga  i
värde,  da  deras  värde  mates  i  gnld  och  silfver.  Denna
olyckliga  villfarelse  har  haft  det  skadligaste  in  Hy  tan  de
pä  imropas  politiska  och  ekonomiska  förhallanden.
Denna  lära,  som  erhällit  namnet  merJcantilism  af

det  latinska  ordet  mercari,  köpa,  uttningdes  af  en  skola,
som  vid  hedömandet  af  rikedomen  faste  hufvudsakliga
vigten  vid  de  natiirliga  hjälpkällorna  i  ett  land,  och
därför  erhöll  namnet  den  ftfsiokratiska.  Denna  öfverskattade
  natnrens  hidrag  tili  det  allmanna  vãlstândet,
^  att  betydelsen  af  det  manskliga  arbetet  tili  en  del
íorbisâgs,  Fysiokraterna  rSknade  öfverflöd  pá  räämnen
®om  liktydigt  med  nalionalrikedom  och  ansägo  det  arl^tite,
  som  ncdlades  pä  anskaHandet  af  sädana,  för  produktivt,
  men  alt  annat  som  imjiroduktivt.  De  ansägo
arbetet  i  indnstrins  tjiinst  säsom  icke  frambringande  i
^“gentlig  mening,  da  därigenom,  mente  de,  intet  nytt
frambringas.  Men  enligt  hvad  som  l'örut  blifvit  sagdt
oin  all  Produktion,  kan  ju  intet  nytt  skapas  genom  mänskurbete;
  människan  kan  ju  endast  omdaua  och  omd}tta
  natnrens  grnndämnen  och  därigenom  göra  dem
^^lopliga  iör  tillfredsställandet  af  behofven.  Detta  är
*nalet  für  Produktionen.  Dvad  gör  nu  industrien  annat
onidanar  de  räämnen,  som  genom  jordens  bearbe*
buule  erhallits?  För  det  allmänna  välständet  blir  därföre
  detta  señare  arbete,  som  nedlägges  pä  räämnenas
^•ndaning  och  omHyttande,  af  lika  stör  betydelse  som
det,  som  nedlägges  pä  deras  anskaffande.  Bada  slagen