28

OM  AKBETET  SOM  PRODITKTIOXSEAIvWll.

arbete  aro  länkar  i  sarama  kedja.  Vi  mäste  därför  räkna
bade  det  arbete,  som  nedlä^ges  pa  räämneiis  anskaffande,
  och  det,  som  nedlägges  pa  deras  bearbetande,  som
produktive
En  riktigare  och  allsidigare  uppfattning  afrikedomens
  natur  och  väsende  hade  Adam  Smith,  den  ñutida
nationalekonomikens  upphofsman,  som  lärde,  att  med  rikedorn
  förstas  öfverfiöd  pa  alla  sadana  ting,  som  äro  afsedda
  att  tillfredsställa  människans  behof,  och  räknade
det  arbete  som  produktivt,  hvars  résultat  utgjordes  af
yttre  föremal.  Adam  Smith  lärde,  säsom  äfven  fysiokraterna,
  att  samhällets  välmaga  hast  befordras  genom
sa  stör  ekonomisk  frihet  som  inöjligt.  Dessa  bans  satser
  hafva  varit  af  stör  betydelse  för  det  ekonomiska
lifvet  och  hafva  haft  stört  inflytande  pa  lagstiftningen,
hvarför  vi  ock  finna  nationalekonomiken  nämnas  politisk
  ekonorni.
Att  vi  nu  icke  kunna  nöja  oss  med  den  bestämning,
  som  A.  Smith  gaf  at  arbetets  produktivitet,  framgar
  af  hvad  som  i  det  föregaende  sagts  om  behof  och
förnödenheter.  Tydligen  mäste  vi  nämna  det  folk  ri  kt,
som  har  öfverfiöd  pa  ekonomiska  förnödenheter,  men
da  vi  tili  de  ekonomiska  förnödenheterna  räknade  icke
allenast  saker,  utan  äfven  tjänster  och  förhällanden,  är
det  klart,  att  vi  säsom  produktiva  samhällsmedlemmar
mäste  räkna  äfven  dem,  hvilkas  arbete  är  rent  andligt.
Säsom  jag  förut  visadt,  är  detta  af  den  största  betydelse ­
  för  ett  lands  produktion,  och  hvarför  skulle
ledningen  af  arbete  vara  improduktivt,  dä  det  obetydligaste
  arbete,  som  réaliseras  i  en  yttre  produkt,
nämnes  produktivt  Vi  räkna  därför  alla  de  olika  slags
arbeten,  som  nyss  uppräknades  (sid.  24),  för  produk-