OM  ARBETET  8()M  PRODUKTIONSFAKTOR.  29
tiva,  dä  genom  dem  ekonomiska  förnodenheter  komma
iill  stand.  En  annan  vigtigare  fraga  blir,  i  hvad  grad
ett  arbete  är  produktive  Graden  af  produktivitet  liestämmes
  efter  produktionens  öfverensstammelse  med  den
ekonomiska  principen,  som  lyder:  storsta  möjliga  résultat
nied  minsta  möjliga  möda  eller  uppotfring.  T  ekonomisk
bemärkelse  är  ett  arbete  produktiv!,  endast  da  uppoffnngarna
  äro  mindre  än  eller  füllt  lika  med  resultatet.
A  i  kunna  härvid  taga  en  annan  sida  i  betraktande,
«om  är  füllt  sa  vigtig  som  nägon  af  de  föregaende,  och
^et  är  det  berättigade  i  det  beliof,  som  genom  arbetet
tillfredsställes.  Alla  behof  äro  icke  lika  berättigade,
öeh  därför  hinder  det  icke  tili  människoslägtets  allmänna
iycka,  att  alla  behof  till!redsställas;  det  gifves,  som
^orut  visats,  behof,  som  äro  af  den  beskaftenhet,  att  genom ­
  deras  tillfredsställande  inänniskan  förslappas.  Denna
«ynpunkt  ligger  egentligen  inom  etikens  (morallärans)
jnnrade  och  kan  här  endast  fá  sin  belysning  i  samman-'niig
  med  läran  um  distributionen,  da  det  komnier  att
'[•«as,  att  vissa  behof  äro  oberättigade  därför,  att  deras
tdlVaro  bcror  pä  den  närvarande  orättvisa  fördelningen.
«•ágan  om  det  berättigade  af  vissa  arbeten,  liksom  af
behof,  har  otla  förblandats  med  frägan  om  arbetets
  produktivitet.
Annu  en  sak  vill  jag  framhàlla  für  att  ädagsilägga,
nn*  invecklad  denna  fräga  om  arbetets  produktivitet  är,
nämligen  att  nmnget  företag,  som  trän  j)rivatekonomisk
*^ynpunkt  är  produktiv!,  kan  frän  nationaiekonomisk
^«ra  improduktivt  och  tvärt  om.  Om  en  person  vinner
summa  penningar  pä  spei,  har  ju  genom  hans  värk-*^ainhet
  samhället  icke  gjort  nägon  vinst;  hvad  en  vunforlorar
  en  annan.  A  andra  sidan  kan  det  gifvas