OM  ARKKTSDKIA’IXGEN.

35

varor  tili  ett  aniiat,  anvander  en  del  af  sina  basta  krafter
  pâ  Handel  och  sjöfart  och  fár  en  motsvarande  in-’omst
  for  de  tjänster,  det  härigenom  gjort  de  öfriga
anderna;  ett  land,  som  har  rika  grässlätter,  slär  sig
bufvudsakligen  pa  boskapsskotsel  o.  s.  v.  Natiirligtvis
unna  vi  tillämpa  det  här  sagda  äfven  pâ  enskilda  länger. ­
  Inoni  vissa  delar  af  landet  kan  boskapsskotsel  vara
den  största  betydelse,  inom  andra  bärgsbruk  och  aker-‘;nik;
  industrien  âr  i  allmânhet  förlagd  till  stâderna,
hvilka  de  producerade  varonía  kunna  pâ  jârnvâg
eller  med  ângfartyg  transporteras  till  andra  orter.  Stora
»idustriella  anlâggningar  finna  vi  ocksâ  dar,  hvarest  tillpâ
  vattenkraft  finnes.  Denna  fâr  sin  fulla  användendast
  genom  nutidens  stora  anlâggningar.
Vi  kunna  dârfôr  i  korthet  saga,  att  genom  arbets-&lt;*elningen
  komma  de  tre  produktionsfaktorerna,  naturen,
â»*betet  och  kapitalet,  att  lâmna  sa  storartadt  résultat
niôjligt.

Af  sa  genomgripande  vigt  och  betydelse  un  arbets-&lt;
  elningen  ür  for  ett  lands  hela  produktiva  formága,
^  ola  vi  icke  förbise  de  stora  olägenheter,  som  meddess
  alt  for  vidsträckta  användning.  (Jrdspräket
^j‘ger:  xlet  finnes  ingenting  sá  ondt,  som  icke  har  nägot
  godt  med  sig»;  satsen  har  vid  dess  användning  lika
}cken  tilläraplighet:  »det  finnes  ingenting,  som  är  sä
b  att  det  icke  har  nagot  ondt  med  sig.»  Fürst  och
anist  skola  vi  fästa  oss  vid  den  ensidiga  utveckling,
j^ein  arbetsdclningcn  medför.  Om  vi  tänka  pâ  cn  aretare,
  som  är  anstäld  i  ett  af  de  stora  etablissemen-^ar
  arbctsdelningen  är  drifven  tili  sin  spets,  som
^aj’ior  emlast  har  en  enda  obetydlig  detalj  att  utföra,
fi^a  litet  pâ  en  mutter  eller  att  passa  en  maskin.