40

OM  KAITrAU-7r,

tionstaktorerua  framhöll,  ilet  iiaturen  ocli  arbetet  voro
iirsprungliga  produktionsfaktorer,  kapitale!  en  señare
tillkommen.  Kapitalct  alMra^  genom  mihiskligt  arhet(\
är  CU  Produkt  af  ett  föregueude  arhete  och  anvandcs
sdsom  hjälpmedd  vid  den  nürvarande  Produktionen.
Sä  t.  ex.  är  i  dessa  anförda  fall  den  genom  arbete  nr
grnfvan  npphämtade  malmen,  kolet,  som  âtgâr  for  tramställande
  af  järnet,  masugnen,  dar  denna  process  försiggär,
  bygnader  oeli  maskiner,  som  användas  tili  att

bearbeta  järnet  ocli  stälet  tili  knifven,  kapital;  i  det  i
señare  fallet  äro  de  förbättringar,  som  jorden  genom
mänskligt  arbete  imdergatt,  dragare  och  redskap,  som
användas  vid  jordens  bearbetande,  ntsädet  kapiüil  för
jordbrnkaren.
Vi  definiera  kapital  pä  följande  sätt:  kapital  är
ett  samladt  forrad  ckonoiniskn  föiiiödcnheter,  mm  auvündes
  i  produktionens  tjnnst,  tili  produktiva  ündamul.
Ett  samladt  torrad  förnödenheter  kalla  vi  i  allmänliet
  förmögenhet;  men  förmogenheten  är  af  tvä  slag:
konsnmtions-  eher  njntningsförmögenbet  och  jirodnktions-
  eller  förvärfsförmögenhet  eher  kapital.  Det  är
det  sätt,  hvarpä  förmogenheten  användes,  som  afgör,
oni  den  är  njutningsförmögenhet  eller  kapital.  Användes ­
  den  produktiv!,  sä  att  genom  dess  användande  nya
förnödenheter  aistras,  är  den  kapital,  men  förtäres  den,
utan  att  nägra  nya  förnödenheter  ska])as,  som  ersätta
det  förtärda,  är  den  njutningsförmögenhet.
Vi  skola  lägga  inärke  tili,  att  sä  väl  kapitale!  som
njutningsförmögenheten  vid  användande!  tillintetgöras.
De  maskiner,  som  användas  vid  förfiirdigande  af  knifven, ­
  äro  kapital,  äfvensä  det  kol  och  järn,  som  därtill
förbrukas;  maskinerna  slitas  sä  smäningoin,  och  det  kol