42

OM  KAPITALET.

kapital?  eller  skall  mau  räkna  dem  soiii  iijutniugsförmögenhet?
  Deiina  fraga  mäste  vi  besvara  olika,  alt  efter
soni  vi  se  sakeu  frän  nationalekonomisk  eller  privatekoiiomisk
  syupunkt.  lloniiigshus  tjänstgora  direkt  att
tillfredsställa  ett  af  människans  ursprungligaste  behof,
luiraligeu  behofvet  af  skydd.  Hvad  den  enskilde  har
samladt  eller  be  varad  t  for  eget  bruk,  mäste  fran  haus
egen  syupunkt  (d.  v.  s.  fran  privatekouomisk)  vara  ujutningsförmögenhet;
  ty  den  produkt,  som  hau  förtar,  hai
uätt  malet  för  Produktionen,  uämligeu  förbrukningen,
tillfredsställaudet  af  människans  behof;  människan  faster
afseende  vid  denna  produkt  icke  sasoin  hjälpmedel  f  ölen ­
  kommande  prodnktion  utan  som  medel  att  upjiehalla
  lifvet;  hon  arbetar  för  att  lefva;  hon  lefver  icke
für  att  arbeta.  ^Men  om  vi  betrakta  fragan  fran  nationalekonomisk ­
  syupunkt,  se  Produktionen  som  ett  sammanhängaude
  heit,  som  är  oundgängligt  för  heia  samhällets
  välfard,  kunna  vi  väl  räkna  bouingshus  som
kapital,  ty  de  arbetandes  underhäll  är  nödvändigt  för
produktioneus  fortsatta  liedrifvande.
För  det  tredje:  alla  slags  underhâllsmedel  for  arbetare.
  Hvad  som  luir  ofvan  blifvit  sagdt  om  boningshus,
  gäller  äfven  om  underhâllsmedel.  Frân  privatekonomisk
  syupunkt  Wir  naturligen  alt,  hvad  den  enskilde
förtär,  njutningsförmögenhet,  men  för  samhället  blir
det  kapital,  da  dessa  förnödenheters  förtärande  äro  en
förutsättning  för  att  nya  sadana  genom  mänskligt  arbete
skapas.  Naturligen  blir  tili  följd  häraf  icke  alla  underhâllsmedel ­
  (och  icke  alla  bouingshus)  kapital,  utan  förhällandet
  gestaltar  sig  olika  alt  efter  den  person,  som  konsumerar;
  det  beror  pä,  huru  vida  han  konsinnerar  produktivt
  eller  iinproduktivt.  Antingen  aterbetalas  genom