OM  KAPrrAIÆT.

47

îir  lätt  att  inse.  JÁt  oss  antaga,  att  en  vilde  sanilat
ett  forrad  lifsfiirnödenheter!  Dessa  kan  han  använda
antingen  sâ,  att  han  liittjas,  sa  länge  de  räcka,  eller  ock
att  han  under  den  ledighet,  som  han  njuter  trän
de  vanliga  onisorgerna  für  lifvets  uppehällande,  sysselsätter
  sig  med  att  förbättra  sina  jagtredskap  eller  till-'^’ärka
  nya,  hvarigenom  hans  arbete  for  framtiden  Wir
•nera  gifvande.  I  hvilket  fall  det  sammansparade  förí*âdet
  Wir  kapital,  och  i  hvilket  fall  det  är  njutningslörniögenhet,
  är  sä  tydligt,  att  jag  icke  anser  inig  beijõíVa
  pâpeka  det.  Enligt  sannna  lag,  fast  pä  ett  oänd-%t
  mycket  mer  inveckladt  satt  har  kapitaltillväxten
iortgätt;  den  har  alltid  sin  griind  däri,  att  Produktionen
läninar  ett  öfverskott.  Pa  närvarande  stadium  sker
kapitaltillväxten  genom  den  enskildes  sparsamhet,  och
den  har  nu  sä  myckct  större  betydelse,  som  hvarje  be-«paring
  genast  kan  komma  tili  användning,  äfven  ora
den  person,  som  gjort  besparingcn,  själf  icke  är  villig
‘dt  använda  den.  (lenom  kreditens  tillhjälp  Wir  sä  stör
^«niniansparad  förmögenhet  som  möjligt  kapital,  ty  iugen
^«ggcr  nu  mera  sina  sammansparade  model  pâ  kistkottcn,
  jitiin  man  satter  in  dem  pä  en  bank  eller  lanar
dem  mot  ränta.  Uvilken  betydelse  en  längt  drifv’eu
I^P&amp;rsamhet  har  für  ett  lands  hela  Produktion,  tramgär
&gt;äst  at  töljande  räsounemang,  som  tili  sina  hufvuddrag
‘d  hämtadt  ur  .lohn  Stuart  Mills  art)ete:  Political
k-'Cononiy.
i.rfit  oss  antaga,  att  hvarje  kapitalist  och  arbetstsdvare
  inom  samhället  icke  ansäg  sig  hafva  rätt  att
l^örbruka  mer  an  ett  visst  minimum,  sä  mycket  som
ivarje  arbetare,  eller  att  detta  vore  i  lag  bestämdt.
vad  skulle  töljden  blifva  af  en  sädan  äterhällsamhct?