56

OM  15YTET.

Egenskapen  värclerik  tillägga  vi  â  ena  sidau  alla
förnödenlieter,  som  vi  icke  utan  moda  eller  uppottring
kunna  forskaffa  oss,  men  â  andra  sidaii  alla  dem,  som
vi  icke  kunna  afvara.  ^langa  af  dessa  señare  tillàgga
vi  i  vanliga  fall  alls  intet  värde;  först  när  vi  äro  i  afsaknad
  af  dem,  tänka  vi  pa,  att  de  i  värkliglieten  hafva
ett  sadant.  Dricksvatten  t.  ex.  anse  vi  väl  i  allmiinliet
som  värdelöst,  men  i  en  öken  skulle  man  für  en  dryck
vatten  vilja  betala  en  hei  förmögenhet.  1  de  tider  da
en  hvar  arbetade  iör  egen  rdkning,  da  livarje  liushall
var  ett  für  sig  afslutadt  heit  i  ekonomiskt  afseende,.
var  en  saks  värde  beroende  pä  den  brukbarhet,  den
hade  für  egaren,  men  nu  räkna  vi  mänga  saker  som
ytterst  värderika,  hvilkas  nyttiga  egenskaper  det  alls
icke  faller  oss  in  att  själfva  draga  nägon  fördel  af.
Oni  t.  ex.  eil  person  har  en  ädelsten,  anser  han  den
hafva  ett  högt  värde,  men  det  är  därför  icke  sagdt,.
att  han  själf  använder  den.
\i  se  säledes,  att  det  alldagliga  begrejijiet  värde
har  eil  mängfaldig  betydelse,  och  für  att  vi  skola  kunna
använda  det,  mäste  vi  närmare  bestämma  det,  om  missforständ
  skall  kunna  undvikas.  Värde,  säga  vi,  är  den
heffjdelse,  som  vi  tillä(/(/a  cn  förnödenhet  med  afseende
jjä  dess  förmuija  att  tillfredsstätla  människans  behof.
Föriiödenheterna  kunna  under  närvarande  förhällanden
pä  tvenne  olika  sätt  användas  für  att  tillfredsställa  vära
behof:  antingen  direkt  genom  att  brukas  eller  indirekt ­
  genom  att  utbytas  mot  andra.  Värde  kan  därför ­
  vara  af  tvä  olika  slag:  hrnkharhetsvärde  och  bj/tesvärde.
  Brukbarhetsvärde  =  det  värde,  som  tillägges
eil  förnödenhet  tili  följd  af  dess  egenskap  att  vara
lämplig  för  tillfredsställande  af  befintliga  behof.