58

OM  liYTKT.

da  jag  angifver  en  varas  pris,  säger  t.  ex.,  att  eii  ■
vara  kostar  3  kronor,  angifver  jag  en  viss  niängd  gnkl,
livars  värde  är  lika  ined  den  i  fraga  varando  va-  |
rans.  En  krona  är  en  viss  värde-enhet,  soin  anvandes  9
vid  jämförande  af  olika  varors  värde.  Enllt  exakt  |
är  dock  icke  denna  liknelse,  ty  den  längdenhet,  ined  #
livilken  jag  mâter,  är  konstant,  under  det  att  värde-  9
enheten,  en  krona,  nâgot  litet  varierar,  dâ  inga  for-  1
iHuîenlieter  Annas,  hvilkas  värden  äro  fallt  konstanta.  I
Dâ  nn  bytesvärdet  lios  en  förnödenhet  är  beroende  |
af  dess  förinaga  att  knnna  mot  andra  ntbvtas,  ar  det  9
klart,  att  priset  kan  förändras  af  tva  orsaker  :  antingen  1
därigenom  att  förnödenlietens  eget  värde  förändras,  1
eller  därigenom  att  värdet  af  den  förnödenhet,  hvar.ned  I
dess  eget  värde  för  tillfället  jämföres,  i  vanliga  fall  |
ädla  metaller,  förändras.  Om  priset  stiger,  kan  detta  |
bero  antingen  därpa,  att  förnödenlietens  eget  varde  g
blifvit  högre,  eller  därpa  att  bytesmedlets,  iienningens,  i
värde  sjunkit.  Alla  förnödenlieters  viinUn  knnna  där-  1
för  omöjligeii  liöjas  pä  en  gang,  men  deras  jir/s  kan  |
pä  en  gang  stiga,  hvilket  dâ  beror  pä  en  mmskmng  i  |
värdet  hos  bytesmedlet.  J
Yi  skola  nn  se  tili,  livilka  de  omständigheter  äro,  |
som  bestämma  en  förnödenliets  bytesvärdc;  dâ  priset  j
endast  är  ett  mátt  pâ  värdet,  mäste  de  omständigheter,  i
som  bestämma  en  varas  pris,  ocksâ  vara  bestammande  1
för  dess  värde,  hvarför  nndersökandet  af  värdet  sam-  1
manfaller  med  nndersökningen  af  priset;  vi  konnna  |
därför  ofta  att  använda  ordet  pris  i  «amina  bemärkelse  |
som  värde.  .  .  j
Den  första  föriitsättningen  för  att  en  fornodenhe  ,
skall  hafva  bytesvärde,  är  att  den  skall  hafva  brnkbar-i