OM  RYTET.

67
1  allmänhet  att  öka  den,  ty  vid  missväxt  koninier  priset
att  uppdrifvas  icke  endast  genoni  den  nórmala  efterfrâgan
  litan  ocksâ  genom  den,  som  uppkommer  af  fniktan
  för  brist.  I  sädant  fall  söker  en  hvar  att  skañá
stora  forrader  i  god  tid.  I  motsatt  fall,  da  det
'^arit  ett  godt  ár,  faller  det  icke  nägon  in  att  pä  för-^^apd
  skaflfa  sig,  livad  han  behöfver,  hvarför  efterfrägau
*ainskas.  Efterfragan  kan  därför,  atminstone  icke  i  det
*^tora  heia,  minskas,  och  när  eflerfragan  fir  större  fin
bllgângen,  mäste  järnnvigt  astadkommas,  icke  genom  att
•ninska  efterfragan,  iitan  genom  att  öka  tillgangen.  För
öka  tillgangen  mäste  man  uppodla  mindre  fruktbar
^der  mindre  väl  belägen  jord,  och  da  erhalles  tillskottet
*  Hfsförnödenheter  genom  nedläggande  af  mera  arbete
^ch  kapital;  med  andra  ord,  produktionskostnaderna
^kas  och  följaktligen  prisen.  Hvad  Hfsförnödenheter
keträfla,  beror  efterfragan  icke  pä  priset,  utan  priset
keror  pä  efterfragan;  d.  v.  s.  under  för  öfrigt  lika  om-^tiindigheter
  beror  priset  pä  befolkningens  storlek.  Men
skola  â  andra  sidan  fastlmlla,  hvad  som  i  det  föregRende
  papekats,  att  andra  omständigheter  ocksa  kunna
kufva  inflytande,  sasoin  förbättring  i  arbetsmetoden  m.  m.
Hur  priset  pa  förnödenheter  af  det  tredje  slaget
kestämmes,  har  redan  i  det  föregaende  visats,  da  konkiirrensens
  allmänna  invarkan  afliandlades.  Froduktionskostnaden
  blir  i  det  stora  heia  bestammande  därför.
^anhända  dock  nägon  här  säger,  att  manufakturvarors
maste  komma  att  bestammas  af  samma  lagar  som
pi'iset  pä  äkerbrukets  produkter,  da  det  räämne,  som
‘*’*ivändes,  och  som  utgör  själfva  gründen  för  jiroduk-^•onen,
  alltid  utgöra  förnödenheter,  som  höra  tili  det
^6rra  slaget.  Ett  stycke  linnetyg  t.  ex.  erhälles  genom