70

OM  PENNINGAR  OCH  MYNT.

soin  har  att  afyttra,  livad  den  forre  önskar,  och  är  villig
att  taga  oxen  i  utbyte,  gör  denne  ju  en  pâtaglig  förlust,
  om  han  antager  ett  sädant  byte.  Det  är  tydligt,
att  om  herden  kan  byta  bort  sin  oxe  mot  nagon  vara,
som  alla  behöfva,  och  som  därför  har  ett  vidsträckt
bytesvärde,  sasom  t.  ex.  säd,  har  hans  läge  väsentligt
förbättrats.  En  del  af  denna  säd  kan  han  nu  byta  ut
mot  en  gumse.  Genom  detta  förfarande  sönderfaller
det  enkla  bytet  i  försäljning  och  hop.  Man  by  ter  bort
den  vara,  som  man  har  att  afyttra,  mot  en  allmänt  eftersökt
  vara,  som  tillika  är  sä  beskaffad,  att  den  kan
delas  litan  att  förlora  i  värde  (försäljning),  och  för  denna
tillbyter  man  sig,  hvad  man  behöfver  (köp).
Med  peimiiKjar  förstär  man  hvarje  sädan  vara,
hvilken,  sasom  ofvan  visats,  tjänstgör  som  förmedlare
af  by  ten,  eller,  som  det  vanligen  kallas,  bytesmedel.
Men  detta  är  icke  den  enda  fördel,  man  har  af  penningens
  användande;  den  utgör  ocksä  ett  matt  pa  alla  värden  ;
hvarför  man  säger,  att  penningen  tillika  gör  tjänst  som
värdemätare  (se  förra  kaji.  om  pris).  Hvarje  varas  värde
jämföres  med  bytcsmcdlets  eller  penningens,  och  priset
pä  varan  angifves  i  en  viss  mängd  däraf.  Penningarna
äro  dessutom  oftast  likvidationsmedel.  Handeln  har  den
betydelse  för  ett  lands  välstand,  att  staten  nästan  alltid
tager  dessa  förhallanden  i  sin  hand,  och  bestämmer,  att
en  viss  vara,  som  tjänstgör  som  bytesmedel,  tillika  skall
tjänstgöra  som  lagligt  betalningsmedel,  sa  att  man  har
rättighet  att  därmed  afbörda  sig  en  skuld,  lämna  en
skadeersättning  etc.
Ännu  i  ett  hänseende  har  bytesmedlet  betydelse,
hvilket  jag  vill  framhalla,  innan  jag  gär  att  omnämna,
hvilka  olika  förnödenheter,  som  användts  som  pennin-