76  OM  PENNING^Ml  OCH  MYNT.
koppar,  4  proc.  tenn,  1  proc.  zink,  myntas  125  femöre-  ¡
stycken  eller  250  tväörestycken  eller  500  ettorestycken.  ;
riet  star  hvar  och  en  öppet  att  inlämna  gnld  tili  nij&lt;ntvärket
  och  däraf  lata  mynta  tjugu-  eller  tiokronstycken  :
mot  erläggande  tili  myntningsomkostnadernas  täckande
för  den  forra  myntsorten  V4  FOC-,  för  den  señare  V3
proc.  af  det  utmyntades  värde.  Femkronestycken  och  !
skiljemynt  präglas  däremot  icke  för  enskilda  personers
räkning.  Guldmyntet  är  sasom  hufvudmynt  lagligt  be-  :
talningsmedel  tili  hvem  som  halst  och  tili  hvilket  belopp
  som  halst.  Skiljemynt  mottages  till  obegriinsadt
belopp  i  statcns  kassor,  men  ingen  enskild  är  skyldig
mottaga  i  en  betalning  mera  än  20  kronor  i  2-  och  1-kronestycken,
  5  kr.  i  mindre  silfvermynt  och  1  krona
i  bronsmynt.  Tjugu-  och  tiokronestycken  upphöra  att
vara  lagligt  betalningsmedel  tili  enskilda  personer,  mir
de  förlorat  mer  än  proc.  af  sin  lagliga  vigt,  och  tili
Staten,  när  de  förlorat  mer  än  2  proc.  Femkronestycket
upphör  att  vara  lagligt  betalningsmedel  tili  enskilda
personer,  när  det  förlorat  0,6  proc.  af  sin  lagliga  \  igb
och  tili  staten,  när  det  är  sä  nött,  att  det  ej  kan  urskiljas,
  huruvida  det  blifvit  prägladt  för  norsk,  dansk
eller  svensk  räkning.  När  skiljemyntets  prägel  genom
nötning  blifvit  otydlig,  upphör  det  att  vara  lagligt  betalningsmedel ­
  enskilde  personer  eraellan,  och  när  det  icke
kan  urskiljas,  huruvida  det  blifvit  prägladt  för  svensk,
norsk  eller  dansk  räkning,  äfven  tili  staten.  Hvarje
mynt,  som  genom  uppsätlig  ävärkan  blifvit  skadadt,
upphör  att  vara  lagligt  betalningsmedel.  Att  statens
kassor  saledes  mottaga  mynten,  da  de  icke  längre  hafva
betalningsförmäga  tili  enskilda,  beror  därpä,  att  staten
öfvertager  den  förlust,  som  nötningen  medför.  De  nötta