I.

OM  KKEDITEX.

81

I  Pital  beliöfver  icke  tillhöra  driftsherrarna,  utan  kan  vara
I  andras  tillhörighet,  fast  dessa  i  följd  af  den  kredit,  de
I  a  njuta,  npplanat  det.  Xu  mera  göras  alla  besparingar
I  ^  lagger  icke  uu  för  tiden  sina  samman-I
  Oparade  styfrar  pá  kistbotten,  utan  man  satter  in  dem  i
I  bank,  livilken,  sasom  señare  skall  visas,  är  en  in-I
  fattning,  som  uppsamlar  siuarre  kapital  och  iitlánar  dem
?  prodiiktiva  ändamal.  För  att  de,  som  ega  kapital,
Skola  vara  villiga  att  utlánadem,  fordras,  först  och  främst,
i  att  det  fins  kredit  i  landet.  Kredit  definierade  vi  som
'Jrtroende;  säledes  fordras  det,  att  samhällsmedlemmarua
«aiva  förtroende  tili  hvarandras  vilja  och  förmäga  att
‘‘  cirbctala.  Krediten  hetingas  darföre  i  väsentlig  grad
^  den  sedliga  Standpunkten  hos  folket.  Vi  höra  ofta
en  gränslösa  oredlighet,  som  herskar  iuom  handels-I
  'urlden,  omtalas;  man  plagar  saga,  att  grausen  mellan
I  V  I  ‘1”^  :"Gr  an  annorstades  är  sväfvande;
I  y  hora  förfalskningar  af  vexlar,  bedrägerier  af  alla  slag
I  amänmas,  men  alt  detta  är  sádant,  som  sticker  den
f  ^  ora  alhnänheten  i  ögonen.  Kunskapen  om  en  saks
I  o"lor  har  en  ofantligt  myeket  större
I  j  erfragan  ute  i  den  storaskvallermarknaden,  äu  de  förde-I
  d  iPrägavarande  saken  värkligen  medför,  och
1  or  att  man  sä  myeket  hör  förfalskningar  omtalas,  tän-I
  rättsmedvetandet  star  lägre,  än
i  »1  ^  1  värkliga  törhällandet  öfverensstäm-I
  '■*  nämligen  betänka  den  rol,  krediten  spelar  i
I  invecklade  aff'ärslif,  och  att  det  är  lätt  för  en
I  in  "hinniska  att  missbruka  den,  böra  vi
1  niissbruken  icke  äro  sä  stridande  mot  den  all-1
  1,!^"!^^  sedlighetsstáudj)unkten,  att  vi  behöfva  tro,  det
I  ‘“‘delsvärlden,  inom  hvilken  krediten  mäst  användes