84

OM  KREDITEN.

80111  aiivända  det  mera  värksamt,  mera  produktivt.  Oin
tili  följd  af  briStande  tryggliet  eller  otillräckliga  kreditlagar
  krediten  vore  mycket  ringa,  skulle  manga  man-1
niskor,  hvilka  liafva  större  eller  mindre  förmögeiiliet,  |
men  soni  liafva  en  värksamliet,  sora  icke  tilläter  dem
att  sysselsätta  sig  med  nagot  annat,  eller  soni  sakna
kunskaper  ocli  skicklighet  att  själfv'a  egna  sig  ät  affärsvärksanihet,
  icke  af  sina  sammansparade  styfrar  knniia
erhalla  en  arbetsfri  inkonist.  Den  vanligaste  formen  för
utlanandet  af  iiiedel,  soni  man  själf  icke  för  tillfället
bar  bruk  för,  är  att  sätta  in  dew  pä  en  bank,  ett  uttryck,
  som  fatt  en  sä  särskild  betydelse,  att  de  allm
Resta  kanske  glömt,  att  denna  enkla  atgärd  icke  iniiebär
  nagot  annat  än  att  l/iua  ut  dem.  Pa  detta  satt
koninia  de  sniärre  kapital,  som  af  en  mängd  olika  io'
divider  sammansparats,  att  ntgöra  eu  stör  del  af  ett
lands  ekononiiska  resurser,  ocb  dessa  komma  genom
krediten  oftast  i  liänderna  pä  sädana  personer  (jordbrm
kare,  industriidkare,  köpmän  m.  fl.),  som  bäst  kunna  tili'
godogöra  sig  kapitalets  prodnktiva  kraft.  Wiurn  däifet
ett  lands  kapital  icke  ökas  genom  krediten,  är  det  dock
med  kreditens  tilllijälp,  som  en  sä  ofantligt  mycket  be'
tydligare  del  däraf  konimer  tili  produktiv  användniug'
Ett  exempel  tydliggör  bäst,  hur  genom  krediten  ^1^
minsta  sumnior  kunna  göras  fruktbringande,  som  annai"
under  längre  eller  kortare  tider  skulle  ligga  syssloki“^'
I  äldre  tider,  da  banker  icke  vorn  vanliga,  mäste  '
allmänhet  en  livar,  som  bade  nägot  större  affärer,  vai^
försedd  med  betydliga  kontanta  medel,  som  lago  i
redskap.  Nu  för  tiden,  dä  i  hvarje  större  stad  banker  Anna-;
bar  bvarje  aflarsman  större  delen  af  sina  medel  insatta  f
banken,  som  därför  betalar  ränta,  ocb  endast  eu  met^