I

O^í  KREDITEN.

89

användt,  börjar  gifva  afkastning,  utlottas  arligen  uagra
obligationer  tili  inlösen,  och  pä  detta  satt  afbetalas  läîiet
  sa  srnâningom.
Sliitligen  sade  jag,  att  ocksa  banksedlar  voro  för-Wndelser
  af  sarama  slag.  Vi  veta  alla,  att  det  är  banken, ­
  som  utlämnar  banksedlar,  raen  i  vârt  medvetande
ãr  for  närvarande  den  forestãllningen,  att  banksedeln  i

och  för  sig  har  varde,  sa  djupt  rotad,  att  mängen  kanske
  icke  har  füllt  klart,  hvilken,  soni  är  kreditgifvare,
och  hvilken  soin  är  kredittagare.  Om  en  person  erkâllit
  ett  län  i  en  bank,  utbekoramer  han  troligen
Jen  lanade  summan  i  bankens  sedlar.  Hur  förklara
denna  transaktion?
Om  vi  läsa  pä  en  vanlig  banksedel,  finna  vi,  att
Jen  innehäller  ett  löftc  fran  bankens  sida  att  tili  innekafvarcn
  vid  anfordran  betala  i  guld  en  summa  sä  stör,
^om  sedelns  belopp.  Sedeln  mäste  altsä  vara  en  skuldiörbindelse,
  och  innehafvaren  af  sedeln  vara  fordringsegare,
  kreditgifvare,  och  banken,  gäldenär,  kredittagare.
lianken  stär  saledes  i  skuld  tili  hvar  och  en,  som  är
&gt;nnehafvare  af  dess  sedlar.  Om  en  person  fátt  ett  län
&gt;  banken,  har  han  säledes  endast  erhällit  bankens  skuldforbindel.se,
  under  det  att  han  lämnat  en  annan  skuld-|örbindelse
  i  stället.  Den  tjänst  banken  gjort  honora
^ostär  däri,  att  banken  understödt  honora  raed  sin  krediL
^ians  egna  skuldförbindelser  kunna,  äfven  om  han  är
^0  füllt  solvent  person  och  är  känd  inora  attarsverlden,
Icke  hafva  sarama  omloppsfömiaga  som  bankens  sedlar.
‘Vera  sora  hälst  vill  icke  lärana  honora  varor  eller  taga
I  hetalning  för  tjänster  hans  skuldförbindelser,  men
onuner  han  raed  bankens  sedlar,  erhäller  han,  hvad
‘au  önskar,  ty  bankens  kredit  är  sä  vidsträckt,  att