04

OM  BANKKRNA.

innehafvaren  i  slant!  alt  köpa,  livat!  honom  lyster,  tili
(let  värcle,  som  tlessa  setllar  representera,  da  vi  dessiitom
  veta,  att  nästan  hvarje  köpman,  större  eller  mindre,
pa  ett  eller  annat  sätt  star  i  förbindelse  nied  nàgon  af
rikets  banker,  och  att  det  ofta  beror  af  oknnnighet,  att
icke  ännu  Aere  person  er  satt  sig  i  beröring  ined  dem,
kunna  vi  ta  en  aning  orn  den  rol,  banken  spelar  i  nntidens
  ekonomiska  lif.

*

*

*

Bankerna  leda  sitt  Ursprung  trän  penningvexlarnes
och  giildsmedernas  yrken.  Den  bänk,  pa  hvilken  vexlarne
  uppräknade  mynten  (pa  italienska:  banca)  har
gifvit  npphof  tili  namnet  Gnldsmeder  och  vexlare  maste ­
  alltid  vara  f  orsedda  med  säkra  förvaringsställen,  och
tili  följd  häraf  blef  det  vanligt,  att  tnot  vn  riss  hctalnin&lt;)
liimna  at  dessa  i  torvar  penningar  och  dyrbarheter.  linder ­
  den  ganda  tiden  och  torra  hältten  af  medeltiden  fir
delta  det  enda  spar  af  bankväsende,  man  kan  upptãckíu
Kn  omständighet,  som  under  medeltiden  i  bctydlig  gi-ad
bidrog  tili  framkallandet  af  anstalter,  som  utgjorde  en
början  tili  bankerna,  fast  deras  ändamäl  Ursprungligen
entlast  var,  att  mottaga  värtlen  tili  förvarantle,  var  den
osäkerhet,  som  radtle  i  den  tidens  aATirsförlmllanden.
Myntet  var  utsatt  tor  torsämringar  af  alla  slag;  dels
klipptes  och  Alades  alla  mynt,  dels  blefvo  de  genom
användandet  slitna,  utan  att  det  pa  nagot  satt  var  sörjdt
für  att  tlessa  slitna  mynt  invexlatles.  Till  följd  häraf  var
den,  som  egde  en  summa  i  nya,  fullvigtiga  mynt,  angelägen
  om,  att  tlessa  icke  utsläp})tes  i  den  allmänna  rö-