OM  BANKKRNA.

99

Rar  tili  utläiidsk  ort  eller  vid  kriser,  da  alla  papper  äro
osäkra,  och  därior  en  hvar  önskar  metallisk  valuta,  tages
  bankens  invexlingsförniaga  i  anspräk.  Sedelutgifningsrätten
  är  därför  begrünsad  i  förhällande  tili  bankens ­
  tillgangar;  für  dessa  bestüinraelser  skall  redogöras  pä
tal  oin  svensk  banklagstiftning  (se  sid.  102—105).  Dock
begagnar  en  bank  icke  gärna  sin  rättighet  att  utgifva
sedlar  tili  den  yttersta  grün  sen,  ty  vid  en  kris  är  det  af
^igt,  att  banken  genast  kan  inlösa  sedlarna  med  raetallisk
  Valuta;  det  är  icke  nog  att  efter  längre  eller  kortare
  tid  kunna  godtgora  alla  fordringar.  En  tillfällig
iörlägenhet  rubbar  alltid  förtroendet  tili  Imnkens  betalningsförinäga,
  ja,  kan  t.  o.  ni.  föranleda  en  allmän  rus-*nng
  tili  banken,  hvarvid  en  hvar  uppsäger  si  na  län,
kvangenoni  i  alla  händelser  bankens  aflarer  skulle  lida
ketydligt  afbräck,
Af  bankernas  aktiva  affîirer  eller  utläningsrörelse
kafva  vi  först  att  skärskada  diskonteringen  af  vexlar.
Hvad  vi  fürs  ta  med  en  vexei,  och  hvad  betydelse  den  har

;nom  afliärsverlden,  har  i  det  foregäende  klargjorts.  Soni
¡  slutet  pä  forra  kapitlet  visades,  kan  dock  vexeln  icke

j  alt  för  vidsträckt  grad  användas  soin  betalningsmedel,
ivarför  bankerna  komma  emellan  och  understixlja  affarsmännen
  med  sin  kredit.  Ett  exempel  ädagalägger
käst  dessa  förhällandens  natur.  Antag,  att  en  gross-•andlare
  i  Stockholm  har  läinnat  varor  pä  kredit  tili
ininuthandlare  i  landsorten!  Han  är  emellertid  själf
*  hehof  af  kontanter,  hvarför  han  utställer  en  vexei  pä
*ainuthandlaren.  Denna  vexel  kan  han  använda  vid
••^gon  större  utbetalning  i  Stockholm,  om  namnen  äro
goda  och  kända,  men  antag  att  han  behöfver  skicka
'"aluta  tili  utländsk  ort  eller  behöfver  en  summa  k.

^on-