100

OM  BANKERNA,

tauter  t.  ex.  für  utbeüilande  af  löner  tili  sin  personal!
Dä  är  vexeln  icke  användbar.  Han  vänder  sig  da  tili
en  bank,  hvilken,  säsom  det  beter,  diskonterar  vexeln;
d.  V.  s.:  banken  öfvertager  den  fordran,  sont  grosshandlaren
  har  pä  minuthandlaren,  höper  vexeln  och  lamnar
sina  banksedlar  i  stallet.  Dock  betalar  banken  icke  fulla
bcloppet  für  vexeln,  utan  ett  sa  stört  afdrag,  soin  inotsvarar
  räntan  pä  beloppet  under  inellantiden,  det  s.  k.  diskontafdraget,
  göres.  Danken  understödjer  grossliandlaren
nied  sin  kredit,  ty  den  mottager  minutliandlarens  sknldförbindelse
  och  utlämnar  egna,  hvilka  hafva  större  iörtroende
  hos  den  stora  allniänheten.  De  banksedlar,  soni
genom  denna  transaktion  utsläppas  i  den  alhnänna  rörelsen,
  motsvara  det  värde,  som  varorna  ega;  de  likasom
  bära  detta.  Det  är  detta  förhällande,  sont  berättigar
  sedelutgifningen  utofver  beloppet  af  den  nietalliska
kassan.  Dcssa  sedlar  hafva  sin  värdeinotsvarighet  i  de
varor,  som  minuthandlaren  har,  och  dä  varorna  äro  salda,
och  vexeln  förfallit,  äterbetalas  tili  banken  ett  värdcbelopp,
  som  är  lika  nted  det  värde,  sont  de  utsläppta
sedlarna  representerat,  diskontafdraget  Detta  belopj)
inbetalas  vanligen  i  sedlar  tili  banken,  hvarigenom  en
motsvarande  mängd  sedlar  eller  skuldiörbindelscr  dödas.
Här  se  vi  klart  banksedelns  natur.  Den  representerar
andra  värden  än  guld  och  silfver;  och  tilläter,  att  andra
värden,  som  bäras  af  den,  användas  vid  bytena.  Men
härvid  fordras  frantfor  alt,  att  icke  en  vexei  diskonteras,
  som  tillkommit,  icke  für  att  undcrlätta  produktion
eller  omsättning,  utan  für  att  möjliggöra  konsumtion.
All  konsumtionskredit  är  icke  under  alla  förhällanden
oberättigad.  Det  gifves  mänga  fall,  dä  den  är  ytterst
välgörande,  säsom  t.  ex.  när  eit  landtman  lanar  ntedel