4

8

Esd

659

TTTTT

W^TSCHAFT  -2  11  5  7
XIEl  '  '•

OM  DEN  FRIA  KONKÜRRENSEN.  113
efter  själfständighet.  Den  fria  konkurrensen  är  för  nürvarande
  herskande,  men  man  har  intet  skäl  att  bestämdt
  pâstâ,  att  människoslägtet  icke  skulle  vara  mäktigt
  af  andra  samhällsformer,  sä  att  den  fria  konkurronsen
  endast  blef  ett  genomgangsstadium.  Denna  fräga,
som  icke  kan  anses  vara  löst,  fast  för  narvarande  den
fria  konkurrensens  försvarare  äro  vid  makten  i  de  fiesta
länder,  äterkommer  jag  tili  pä  tal  om  egendom.

*  *
*

Eiter  denna  redogörelse  för  den  fria  konkurrensens
kctydelse  vill  jag  fran  ekonomisk  synpunkt  betrakta
^«*gra  samlnillsskick,  som  äro  den  fria  konkurrensens
jnotsats,  och  det  infiytande,  som  dessa  haft  pâ  folkens
*‘ela  ekonomiska  värksamhet
\  i  möta  da  först  slafveriet,  som  ännu  existerar
ex.  i  lirasilien,  pä  Vestra  Indiska  halfön,  och  som
'ar  hufvudformen  för  det  egentliga  arbetet  under  an-^'•&lt;en.
  Ilur  allmänt  slafveriet  var,  och  hur  djupt  inväxt
  denna  institution  var  i  folkets  medvetande  pä
Jf'nna  tid,  visas  bast  däraf,  att  sädana  man  som
ylato  och  Aristoteles  framställa  det  som  nagot  nödvän-&gt;Om
  vefskeppen  künde  gä  af  sig  själfva,  om
1»  ektrerna  af  sig  själfva  künde  spela  pä  cittran,  behöfde
icke  längre  nägra  slafvar»,  sade  Plato.  Detta  visar
^ifra  hast,  huru  en  social  orättvisa  kan  tili  följd  af  läng-'arig
  vana  sä  inrotas,  att  det  icke  taller  nâgon  in,  att  en
J^i'attvisa  har  begatts.  För  oss  star  slafveriet  sasom  eu
‘'istitution  människorua  ovärdig,  men  Greklands  främste