120

OM  EOENDOM.

Stand,  da  arfsrüttCMi,  soin  vi  veta,  är  gällande  inom  alla
länder.
Dessa  förhallaiiden  an^ripas  für  närvarande  ytterligt
  skarpt  af  manga  vetenskapliga  aiiktoriteter,  soni
hafva  blicken  stadigt  fästad  pa  de  olyckor,  hvilka  skapats
  af  eganderätten  och  den  fria  konknrrensen  i  gemenskap.
  Af  dessa  Annas  tvenne  olika  hufvudgriipper:
nagra,  kommunisterna,  förklara  all  egendom  für  stöld  och
anse,  att  alt  skall  vara  gemensam  egendom  für  heia  samhället;
  andra,  de  cgentliga  socialisterna,  önska  icke  all
p,rivategendom  npphäfd,  men  förorda,  att  produktionsmedlen,
  jorden  och  kapitalet,  skola  vara  gemensam
egendom.
Det  gifves  für  närvarande  en  djnpt  gäende  kon-Aikt
  mellan  tvenne  tendenser,  soni  hada  göra  sig  gällande
  inom  ntvecklingen,  en  konflikt,  soni  redan  i  viss
grad  framhällits,  men  soni  jag  ytterligare  vill  betona.
Â  ena  sidan  se  vi,  hnr  niänniskorna  i  och  nied  framátskridandet
  hafva  fatt  ett  alt  större  begär  efler  frihet
och  själfständighet.  Hvarje  af  individen  icke  niedgifvet
och  beviljadt  ingrepp  i  dess  frihet  af  statsmakten  oller
enskild  person  kännes  soni  en  olidlig  borda.  Ilnr  stark
donna  tendons  är,  syncs  bland  annat  af  de  starka  anloppen
  mot  konventionella  hänsyn,  af  kvinnoeniancijiationen
  ni.  in.  Men  â  andra  sidan  stä  niänniskorna  iiu
i  ett  oerhördt  beroende  af  hvarandra  tili  följd  af  den  vidsträckta
  arbetsdelningeii  och  luitidens  heia  prodiiktions*
nietod.  Vi  hafva  i  det  föregäende  sett  betydelsen  häraf
für  Produktionen,  hiirii  geiioni  arbetsdelning  och  Produktion ­
  i  stör  Skala  ett  större  ekonomiskt  résultat  ernâs
äii  därförlitan,  och  für  det  allniänna  välständet  är  det
ett  lifsvilkor,  att  icke  resultatet  af  heia  samhällets  ar-