0&gt;f  EGENDí)]^f.

121

bete  blir  mindre.  Det  vore  snarare  af  nöclen,  att  det
okades.  Ett  samliällsskick,  dar  krafvet  pa  individuel
ft-ihet  tillfredsstaldes,  iitan  att  den  genom  samvärkan
vunna  tillökningen  i  arbetets  Produktivität  ginge  förlorad,
  det  är  hvad  nutiden  sträfvar  och  fanilar  efter  i
dess  ouj)phörliga  forsök  att  bota  olyckorna,  men  ett
sadant  kan  ännu  icke  sägas  vara  funnet.  Alla  bestäende
  samhällsskick  lida  af  de  brister,  som  den  fria  konkurrensen
  medför,  brister,  hvilkas  vigt  och  betydelse
man  alt  for  ofta  öfverser  och  underskattar,  dá  man  kritiserar
  kommunism  och  socialism.
Kommunismen  har  fästat  öfverdrifven  vigt  vid  manniskornas
  ekonomiska  solidarité!  och  alldeles  förbisett
betydelsen  af  den  individuella  friheten.  Om  all  egande-»“ätt
  upphäfdes,  sä  att  en  hvar  icke  komme  att  njuta
frukten  af  sitt  eget  arbete,  utan  alt  vore  gemensamt,
oeh  alla  erhöllo  en  viss  anpart  af  det  förvärfvade,  hur
skulle  det  gá  med  all  driftighet,  all  företagsandiet?  Det
otänkbart,  att  den  allmänna  moralen  star  sá  högt,
«dt  alla  och  en  hvar  arbetade  sá  ordentligt,  som  dá
manniskorna  äggsis  af  själfintresset.  Under  särskilda
oniständigheter  kan  nuyligen  människans  känsla  für  det
«mlniänna  drifvas  sá  lángt,att  hon  under  en  kortare  tid  glöm-^er
  81g  själf,  men  det  är  att  vara  mycket  sangvinisk  i  sin
**0  pá  mänskligheten  att  hoppas,  det  människan  under  det
%bga,  trakiga  släpet  skulle  arbeta  med  heia  den  kraft,
Som  erfordras  af  en  människa  für  att  hon  skall  erhalla
dlräckliga  existensmedel,  utan  att  hon  vore  direkt  in-^Psserad
  i  själfva  resultatet.  Hur  i  ett  stört  samhälle,
*J&gt;ed  betydligare  produktionsresultat,  fördelningen  skulle
^»•siggä,  är  ocksä  ytterligt  svart  att.tänka  sig.
Wand  s.  k.  socialister  finnas  Aere  olika  parlier  och