122

OM  EííENDOM.

skolor,  som  sins  emellan  hetydligt  afvika.  Alla  hafva
clet  gemensamt,  att  tie  hafva  lioga  fordringar  pa  staten
och  anse  det  förenligt  med  allmiint  välständ,  att  staten
i  högre  grad,  än  hvad  for  närvarande  är  fallet,  ingriper
i  den  allmänna  hiishallningen.  Progressiv  heskattning,
införandet  af  en  normal-arbetsdag,  kostnadsfri  rättskipning,
  kostnadsfri,  ohligatorisk  undervisning,  obligatorisk
arhetarförsäkring  äro  fordringar,  soin  alla  hafva  pâ  sitt
program.  Detta  är  fordringar,  som  hörja  blifva  sä  allinänt
  uppstälda,  och  hvilkas  nvtta  sä  pass  allmänt  inses,
att  det  knappast  längre  räknas  som  &gt;farlig  socialism».
Och  dock  innebär  detta  fiillständigt  ett  ingripande  i  den
allmänna  friheten  trän  statsmaktens  sida,  som  just  är
kännetecknande  für  socialismen.
Socialisterna  hafva  i  allmänhet  mer  än  de  egentliga
  kommunisterna  tagit  hänsyn  tili  nödvändigheten  af
att  sä  litet  som  möjligt  kränka  individens  frihet.  Dß
hafva  därför  icke  absolut  gemensam  egendom  pä  sitt
program  ;  de  vilja  icke  upphäfva  all  privategendom;  men
de  fiesta  anse,  att  de  naturliga  hjälpkällorna  och  kajiitalen
  skola  vara  gemensam  egendom.
De  svärigheter,  som  detta  skulle  erbjuda,  äro  visserligen
  utomordentliga,  men  man  kan  knappast  säga
dem  vara  oöfvervinnerliga.  Svärast  vore  naturligen  oiu
sä  väl  ¡orden  som  kapitalen  vore  gemensam  egendomkStaten
  skulle  i  sä  fall  hafva  tagit  heia  samhällets  jn'Oduktion
  i  sin  hand,  och  pä  den  skulle  heia  ansvaret  för
tördelnIngen  hvila.  Den  skulle  garantera  alla  samhällsindividerna
  deras  lifsuppehälle  och  afiöna  dem.  Hvad  man
framlör  alt  däremot  kan  anmärka,  är,  att  det  vore  föi"
enadt  med  de  största  svärigheter  att  förändra  den  en
gäng  fastslagna  produktionsmetoden,  att  bestämma,  hm