OM  JOKDRÄNTA.

125

till  naturkraít,  och  i  de  tvenne  följande  lagarna  for  arbetslönen
  och  kapitalvdnsten.
Den  inkonist,  som  endast  och  allenast  egander  litten
tili  naturkraft  läinnar,  oafsedt  det  arbete  eher  kapital
soin  nedhigges  for  tillgodogörande  af  den  sannna,  benamnes
  inom  den  ekonomiska  vetenskapen  jordränta.
I  dagligt  tal  hora  vi  nâgon  gang  jordränta  användas  i
stallet  för  eher  identifieras  nied  arrende.  Detta  är  dock
nägot  heit  annat,  i  det  att  â  ena  sidan  en  jierson,  som
är  égaré  och  brukare  af  jord,  mycket  väl  kan  sägas
uppbära  en  jordränta,  fast  han  icke  erhäller  nâgon  inkonist ­
  linder  form  af  arrende,  och  â  andra  sidan  en  kapitalvinst
  ofta  innefattas  i  en  summa  penningar,  betalad ­
  i  arrende.  Om  tvenne  personer  A  och  B  odia
lika  mycket  jord  och  därpa  hafva  nedlagt  llka  mvcket
kostnad,  men  A  till  följd  af  jordens  bättre  beskaffenhet
erhäller  en  större  vinst  än  B,  är  detta  belopj)  (och
kanske  ännu  nägot  mera)  jordränta,  som  han  npjibär
endast  ])ä  gnind  af  den  större  fruktbarhet,  som  bans
jord  har.  I  lär  se  vi  säledes  ett  exempel  pä,  att  nâgon
kan  uppbära  jordränta,  utan  att  han  ntarrenderat  nägon
naturkraft.  (  )m  á  andra  sidan  en  jierson  arrenderar  nt
en  landtegendom  och  därpä  arligen  erhäller  i  arrende
en  viss  summa  penningar,  kan  man  da  alltid  säga,  att
líela  denna  summa  är  jordränta?  Xej,  i  de  allra  Hcsta
fäll  ingär  i  arrendet  kapitalvinst  tili  betydlig  del.  Mycket ­
  föregäendc  arbete  är  nedlagdt  pa  jordens  brukande,
bygnadcr  fblja  alltid  mcd,  hvarföre  niängen  gang  fÖr
själfva  de  naturliga  agenterna  endast  ett  obetydligare
belopp  betalas,  och  den  allra  största  delen  betalas  sasoin
  ränta  pa  nedlagdt  kapital.
Dä  vi  nu  mcd  jordränta  forstodo  den  inkomst,  som