9

OM  JOKDRÄNTA.

129

kan  vara  füllt  sä  dyrbar  som  de  praktfulla  palats,  soin
därstades  blifvit  uj)pbygda.
J  Anierikanska  vestern  gifves  det  ünnu  stora  sträokor
  odlingsbar  mark,  som  vid  odling  lämnar  rik  skörd
och  ändock  veta  vi,  att  den  betingar  ganska  lägt  pris  i
förhallande  tili  annorstädes  belägen  jord  aflika  god  naturlig
  beskaffenhet.  Detta  synes  strida  mot  livad  som  i  det
íbregâende  blifvit  sagdt,  att  jordräntan  blir  högre,  ju  battre
jorden  är.  dag  visado  i  ett  exempel,  att  da  tvá  sorters
jord  användas,  en  battre  och  en  sämre,  erhöll  egaren  af
den  battre  en  större  inkomst  an  egaren  af  den  sämre,  hvilken
  större  vinst  gnindade  sig  pa  bans  egendoms  battre
naturhga  beskatfenhet.  Vi  skola  dock  icke  fatta  uttrycket
  »natiirlig  beskaffenhet»  i  en  allt  tor  trâng  bemärkelse.
1  vanhga  fall  mena  vi  därmed  jordens  kemiska  sammanfiättning,
  det  klimat,  som  herrskar  i  den  trakt,  dar  den  är
belägen  m.  m.,  med  ett  ord  forntsättningarna  för  dess
formaga  att  lämna  tornödenheter  af  olika  slag.  Men  da
VI  sc  Haken  fran  ekonomisk  synpnnkt,  böra  vi  taga
nicd  1  rakmngen  ännii  en  synpnnkt,  som  är  füllt  sä
vigtig,  nämligen  jordens  läge.  Da  en  egendom  med
inycket  fruktbar  jord  ligger  sä  längt  bort  fran  en  ort,
dar  afsattnmg  för  jordbrukets  ])rodukter  kan  ega  riin/
och  dar  tillfölle  finnes  för  egaren  att  köpa,  hvad  han
behöfver  af  öfriga  lifsförnödenheter,  att  kostnadon  för
hyarje  resa  betydligt  förminskar  égarons  inkomst,  mäste
VI  saga,  att  donna  egendom  är  af  kanske  sämre  beskaffenhet ­
  än  en  lika  stör  egendom  med  betydligt  sämre
jord,  som  ligger  närmare  tiitare  befolknde  traiter.
Jlär  päträffä  vi  ett  sakförhällande,  som  jag  särskddt
  vill  fasta  nppmärksamheten  pä:  atminstone  till