130

t)M  JOIIDRÄNTA.

folktäthcten.  Da  en  en  sam  nybyggare  mecí  sin  hustni
och  sina  barn  börjar  nppodla  jorden,  blir  bans  inkomst
ringa  och  hans  lif  l’yldt  af  brist,  tili  följd  däraf  att  han
icke  har  nagra  andra  nybyggare  i  närheten.  Hans  hiis
blir  bristfälligt  bygdt,  ty  han  har  loga  tid  att  arbeta
därpa,  och  dessntom  har  han  icke  rád  att  köpa  redskap^
som  därtill  äro  erforderliga,  da  de  sknlle  ligga  obegagnade,
  sedan  han  användt  dem.  Hans  toda  blir  toga  omvexlande;
  hau  mäste  lefva  pa  salt  mat;  mera  sallan  kan
han  besta  sig  den  lyxen  att  ata  fiirskt  kott;  ty  da  han
slagtar  ett  kreatnr,  maste  han  salta  det  mästa,  dâ  han
icke  har  nagon,  som  kan  tillbyta  sig  öfverskottet  eher
öfvertaga  en  del  mot  löfte  att  en  annan  gang  visa
samma  tjänst  tillbaka.
licit  annorlnnda  blir  forlmllandet,  om  Here  nybyggare
börja  att  nppodla  jord  i  den  torres  närhet;  de  komma  dâ
alla  att  i  viss  grad  arbeta  gemensamt.  Därigenom  blir
deras  arbete  mera  gifvande  och  ail  arbetsafkastning
battre  tillvaratagen.  Pâ  gemensam  bekostnad  och  for
gemensamt  brnk  knnna  de  torskafla  sig  redskap  och
maskiner,  af  hvilka  en  enda  person  icke  knnnat  hatva
nâgot  gagn.  Arbetsdelning  kan  nn  mera  komma  i
fraga.  En  smed  kan  fmna  ständig  sysselsättning;  en
skomakare,  en  skräddare  likasa.  Och  den  vinst,  som
därigenom  gores,  stannar  icke  bara  i  dessas  fickor,  nagot,
  som  man  är  allt  for  bôjd  att  antaga,  ntan  de  fordelar,
  som  ail  arbetsdelning  medfbr,  komma  alla  samfundsmedlemmarna
  tillgodo.  Det  arbete,  som  nn  smeden
  nträttar  for  hela  det  lilla  samhällets  gemensamina
behof,  blir  bade  battre  och  snabbare  ntfôrdt,  an  p:i
den  tid,  dâ  den  forste  nybyggaren  var  ensam.  Snieden
  kan  ocksâ  vara  forsedd  med  alla  sadana  redskaj)»