OM  JORDKÄNTA.

131
soni  tillhöra  hans  yrke,  och  hvilka  den  fiirste  nyhyggaren
  icke  künde  hafva  füllt  bruk  for.  Man  skulle  pa
detfa  satt  kunna  genoniga  hvarje  yrke  och  visa,  att  sá
val  den,  som  utöfvar  yrket,  som  den,  soni  använder
den  i  yrket  skicklige,  hafva  fördelar  genom  denna
arbetsdelning,  men  endast  dá  folkmängden  nagot  ökats.
Den  forste  ensamme  nybyggaren  kan  aldrig,  sä  gifvande
naturkrafterna  än  ma  vara,  erhâlla  den  vinst  af  sitt  arbete,
  som  dá  han,  äfven  under  mindre  gynsamma  naturfbrhállanden,
  är  omgifven  af  medmänniskor,  hvilkas
tjänster  han  kan  anlita,  och  som  aro  villiga  att  byta  sig
till  de  delar  af  bans  Produktionsresultat,  som  han  icke
behöfver.
Men  i  och  med  detta  växer  värdet  af  ¡orden.  Orn
en  nybyggare  nu  kommer  och  vill  slá  sig  ned  nägonstans
  for  att  börja  bearbeta  ny  jord,  kan  han  aldrig
vara  tveksam,  hvilken  plate  han  shall  välja.  Hur  gifvande ­
  ¡orden  än  má  vara  längre  hört  fran  det  ganda
^^ybygget,  skull  han  alltid  föredraga  att  slá  sig  ned  i
närheten  af  sina  likar,  ty  han  arbetar  därstädes  pä
ett  mera  tillfredsställande  satt,  i  det  att  bans  behofmed
mindre  ansträngning  kommer  att  tili  godo  ses  oíantligt
mycket  battre,  än  om  hans  egendom  läge  längt  ute  i
ödemarken.  Om  nu  nagon  af  de  nybyggare,  som  först
slagit  sig  ned  pá  detta  landomrade,  tillfragades,  om  han
vore  villig  att  lämna  det  endast  mot  ersättning  für  det  arbete
  han  nedlagt  pá  förbättringar  af  ¡orden  och  pá  uppbyggandet
  af  äbyggnadcr,  elfer  erbjödes  att  utbyte  sin  egendom ­
  mot  en  annan  längre  hört  belägen  af  sarnma  storlek,
med  lika  goda  âbyggnader  och  lika  mycket  uppbrukadjonl
af  ännu  bättre  beskaffenhet,  skulle  han  förklara  ett  sädant
  anbud  oantagligt,  ty  äfven  om  den  señare  jorden