c

OM  JORDRÄNTA.

185

ningens  geinensamma  arhetsresultat,  pä  grund  af  det
iiionopol,  som  han  har  i  egauderätten.
*  *
*
Om  vi  tänka  oss,  att  en  enda  ])erson  eher  ett  sadant
fatal,  att  sammanslutning  mellan  dem  lätt  künde  komma
tili  stand,  egde  all  jord  i  ett  land,  hvad  invärkan  skulle
&lt;letta  hafva  pa  jordräntan?  Jo,  egarne  künde  for  npplatande
  af  rattighet  att  hegagna  de  naturliga  produktionskrafterna
  fbrdra,  hur  stör  andel  som  halst  i  heia
produktionsresultatet,  ty  invánariia  mäste  finna  sig  i
de  vilkor,  som  desse  uppstält,  sä  vida  de  icke  ville
svälta  i  hjäl  eher  utvandra.  Sa  langt  äro  dock  icke  fîirhâllandena
  drifna  i  nâgot  land.  A  ena  sidan  äro  jordegarna
  for  manga  for  att  en  värksam  sammanslutning
skulle  kunna  ega  rum  ;  ä  den  andra  har  ännu  icke  jorden
  tagits  i  ansprak  i  dess  helhet,  utan  ännu  áte  rata
odlingsbara  sträckor  af  sämre  jord,  som  kunna  hunna
skordar  at  odiaren.

*  *
*
Kfter  hvad  som  i  det  foregaende  hlifvit  sagdt,  vill
jag  formulera  lagen  for  jordräntan,  denna  s.  k.  Jlicardos
jordrantelag,  hvars  allmängiltighet  erkännes  af  nästan
alla  nutidens  nationalekonomer:  Jordräntan  ttestammcs
gcnom  dct  (ifver  shot  t  i  he  topftet  af  jords  afkastning,
tiL'itket  erhätleti  ntöfrcr  det  hetoftp,  sont  nied  tika  arhetskostnad
  kan  erhättas  af  den  winst  (jifrande  jord,  som
är  i  häfd.