OM  ARHETSLÖN.

137

ningar,  utan  livad  hvar  familj  behöfver  af  eukla  redskap
  och  dylikt,  skaifar  den  sig  genoni  eget  arbete,  och
därför  till  ta]  1er  hela  resnltatet  arbetaren.
Oni  nagon  skulle  under  sadana  íbrhâllanden  taga
en  annan  persons  arbetskraft  i  ansprák,  om  nâgon  skulle
vilja  köpa  den,  burn  mycket  skulle  han  betala?  Tydligen
  lika  mycket,  om  icke  nagot  mer,  an  hvad  denne  kan
förtjäna  genom  eget  arbete;  pa  andra  vilkor  kan  icke
nagon,  sä  länge  full  rikedom  pä  naturkrafter,  jord,  finnes,
  vilja  sälja  sin  arbetskraft.  I  )en  ene  vill  icke  blifva
den  andres  dräng,  da  hau  kan  vara  sin  egen  herre;
enda  möjligheten  är,  att  de  sluta  sig  tillsammans  som
bolagsmün  och  delà  vinst  och  torlust.  ArbntsUmen  hUr
I  detta  fall  med  nUdvändiijhct  heia  det  resultai,  soin
vinties  f/enom  arbetet.
^len  da  folkmängden  ökats,  sa  att  äfven  sämrejord
talar  här  om  jord,  därför  att  ¡orden  är  den  mäst
typiska  representanten  för  naturkrafterna)  mast  tagas  i
anspräk,  ändras  i&lt;")rhallandena.  Kn  égaré  till  god  jord
kan  nu  mycket  väl  fa  en  person  att  arbeta  ât  sig  och
pa  grund  af  sin  eganderätt  till  bättre  jord  taga  en  del
â  aíkastningen  af  den  andres  arbete,  ty  denne  señare,  arbetaren, ­
  kan  lika  gama,  mot  litet  hbgre  betalning,  vara
en  annans  dräng,  som  uppodla  sämre  jord  med  mindre
inkomst  endast  för  att  hafva  det  tvifvelaktiga  ni'jet
att  vara  sin  egen  herre,  men  han  mäste  naturligen,  om
han  skall  formas  att  valja  det  forra  alternativet,  erhálla
  sá  hüg  betalning,  att  det  lunar  sig,  att  han  far
det  nägot  bättre,  än  om  han  arbetade  for  egen  del.
Här  hafva  vi  den  enkla,  Ursprungliga  lagen  for
arbetslönen,  hvilken,  som  vi  se,  pä  det  innerligaste
«ammanhänger  med  lagen  för  jordräntan.  Den  arbels-