138

OM  ARHETSLÖN.

lön,  som  hctalm  af  aj-hefspifrare  ät  arhetstagare,  hhr
föga  starre,  än  den  arhctslän,  som  denne  seriare  erháller,
  dä  kan  arhetar  dt  stg  -yälf  genom  ait  uppodla  ng
jord.  ^led  nödv’ändighet  iöljer  luirai,  att  ju  större  folkmängden
  blir,  och  i  ju  högre  grad  de  naturliga  agenterna
  blifvit  tagua  i  ansprak,  desto  lägre  blir  arbetslönen.
  I  ett  nykoloniseradt  land,  dar  jord  ännu  fiunes
i  ymnighet,  ställa  sig  arbetslöner  niycket  bögt;  ja,  det
är  i  manga  fall  omöjligt  att  erhalla  arbetare,  da  desse,
sä  snart  de  hopsparat  en  liten  summa,  borja  bearbeta
jord  för  egen  räkning.
Under  närvarande  förhallanden  i  Uuropa  aro  de
naturliga  hjälpkällorna  tagna  i  ansprak  i  sá  hög  grad,
att  den  möjlighet,  som  star  ö])pen  för  arbetareu  att
genom  arbete  för  egen  räkning  skaffa  sig  sitt  uppeluille,
är  betydligt  reducerad.  llär  i  Europa  är  jorden  sa  upptagen,
  att  den  äterstaende  endast  genom  nedläggande  af
stora  kajdtaler  kan  blifva  gifvande,  och  detta  är  den
obemedlade  arbetareu  en  omöjlighet.  Det  är  pa  denna
grund,  som  de  stora  utvandrarskarorna  strömma  irán
hemlandet  tili  trakter,  där  det  iinnes  obegagnad  jord.
Nord-Amerikas  stora  vestcr  upptager  arligen  stora  strömmar
  utvandrare  irán  Europa.  Arbetslöneu  har  i  Europa ­
  tili  följd  af  den  stora  folhmängden  och  natarkrafternas
  mouopoliseramle  blifvit  sá  lág,  att  mangen  före-  ^
dragit  att  lämna  sitt  eget  land  framför  att  arbeta  under
de  ogynsamma  vilkor,  som  arbetsgifvarna  lämna.
1  allmänhet  säges  orsaken  tili  de  läga  arbetslönerna
  vara  att  söka  i  konkurrensen.  Detta  är  icke  stndande
  mot  det  nyss  sagda,  ty  konkurrensen  blir  en  nöd-  J
vändig  följd  af  den  nyss  iramstälda  lagen.  Den  allra  J
Störs  ta  delen  samhällsmedlemmar  saknar  jord  och  kapi-