OM  ARHETSUÍN.

139

tal  och  eger  sâledes  endast  arbetskraften  som  källa  till
inkomst,  och  dessa  individer  komma  med  nödväudighet
att  täfla  om  att  tillfredsstalla  den  efterfragan  pä  ledig
arbetskraft,  som  under  närvarande  samfundsförhällanden
existerar.  Till  följd  af  denna  konkurrens  kommer  arbetslönen
  att  sankas,  men  att  denna  tallan  om  den  mängd
ledigt  arbete,  som  linnes,  blir  sä  stark,  beror  ändock
5  tterst  därpa,  att  arbetarskarorna  icke  hafva  nägon  miijlighet
  att  komma  att  arbeta  för  egen  räkning;  i  Europas ­
  hinder  är  jorden  sä  tagen  i  beslag,  att  den  enda
utvägen,  som  star  öppen  för  den  obemedlade,  är  att
utvandra.  Försöker  han  utan  stora  kapital  gripa  sig
an  att  odia  allmänningar,  blir  lönen  för  bans  arbete
mindre,  än  om  hau  arbetade  ät  tredje  person.
hast  sâledes  den  allmänua  lagen  bestämmer  arbetslönens
  storlek,  skola  vi  lägga  märke  tili  riktigheteu  af
lagen  om  tillgang  och  efterfragan,  som  blir  en  följd  af
den  föregaende.  För  att  rätt  första  betydelsen  af  denna
señare  lag  skola  vi  erinra  oss  formen  för  niitidens  Produktion. ­
  En  eher  stundom  ett  fatal  personer  utgöra
driftsherrar,  som  leda  ett  visst  ])roduktivt  företag,  pataga
  sig  risken,  sä  att  de  i  händelse  af  förlust  fa  vidkännas
  denna,  men  ocksa  i  händelse  af  vinst  taga  den.
Dessa  aHöna  arbetare  mot  fast  betalning,  som  utgär  med
det  öfverenskomna  beloppet,  vare  sig  vinsten  blir  liten
eher  stör.  Detta  är  händelsen  ¡nom  alla  produktionsgrenar,
  ákerbruk,  handel,  indnstri,  handtvärk;  jordbrukaren
  haller  dagjikarlar,  drängar  och  pigor,  grosshandlaren
  bokhällarc,  magasinsbiträden,  springpojkar  m.  fl.,
industrüdkaren  har  pä  sin  lott  en  betydlig  del  af
dem  arbetîuule  befolkningen;  inom  industrien  hafva  just
(lessa  förhällanden  drifvits  tili  sin  spets.  En  enda  fa-