140

OM  ARHET.SI.()X.

briksidkare  kan  sysselsätta  flere  Imndra  arbetare.  Hiiru
manga  fabriksidkare  gifves  det  i  de  stora  fabriksstäderna
  gent  emot  heia  den  stora  skaran  arbetare,  som
arbeta  pä  daglön?  Handtvärkaren  hiiller  lärlingar  och
arbetare,  flere  eller  färre  alt  efter  bans  afl'ärs  storlek.
Alla  dessa,  som  leíVa  pâ  daglön,  ntgöra  den  stora  hufvndmassan
  af  befolkningen,  och  da  folkmängden  ökats
i  sä  hüg  grad,  att  den  enskilde,  obemedlade  icke  längre
har  den  utvägen  att  genom  npparbetande  af  nv  jord
förvärfva  sitt  lifsuppehälle,  uppstar  konknrrensen,  denna
täflan  mellan  arbetssökande  att  sälja  sin  arbetskraft  lagt,
som  trycker  ned  arbetslönen  tili  ett  cxistensmi)innum.
Här  hafva  vi  en  gräns  för  konknrrcnsens  invärkan.
Arbetaren  mäste  i  det  stora  heia  erhalla  sä  stör  andel
af  prodiiktionsresnltatet,  att  lifvets  första  och  viisentligaste
  behof  tillfredsställas.  Jietalas  arbetet  lägre,  medför
  detta  med  nödvändighet  en  minskning  i  befolkningens
  antal  genom  ntvandring  eller  ett  aftagande  af  ingángna
  äktenskap,  men  â  andra  sidan  framkalla  gynsammare
  förhallanden  med  högre  arbetslöner  en  tillváxt
i  arbetarnes  antal,  som  nedtrycker  arbetslönerna,  ty  ander ­
  sadana  förlulllanden  blifva  de  ingängne  äktenskapen
vanligen  flere,  da  hvarje  individ  alltid  strafvar  efter  att
stifta  familj  vid  nnga  ar.  llet  är  de  laga  arbetslönerna,
som  föranleda  de  sent  ingângna  äktenskapen.
Vi,  fa  icke  fatta  existensminimnm  som  nägot  absolut ­
  faststäldt,  ty  som  jag  förut  visât,  gifves  det  nu
mera  näppeligen  nägra,  som  anse  det  vara  tillräckligt,
att  existensbehofven  jämt  och  nätt  tillfredsställas.  Knlturbehofven
  hafva  sä  starka  kraf,  att  människan  kan
hällre  afstä  frän  tillfredsställandet  af  det  i  hennes  heia
natnr  rotade  behofvet  att  stifta  familj  än  sänka  sina